Debatten om regionen

Igår hade jag och Anders Åkesson en debattartikel i Barometern och den kommer i fler av länets tidningar kring hur den regionala utvecklingen ska se ut och hur den ska ledas och styras.
Debattartikeln kan läsas nedan:

En debatt kring Kalmar läns utveckling har startat utifrån ett inlägg på DN debatt för tio dagar sedan. Det är bra att vi för en debatt om hur och med vilka redskap vi kan utveckla länet. Men vi blir lite förvånande att Socialdemokraterna inte inser att den kritik som fanns i debattinlägget i väldigt stor utsträckning handlar om många år av undermåliga resultat under socialdemokratiska regeringar.

Det som hittills saknats i den förda debatten är den mer principiella frågan om vem eller vilka institutioner som har ansvaret för regional utveckling, vem eller vilka som har mandatet i dessa frågor och hur vi vill att det ska fungera.

Ansvarskommittéen under ledning av dåvarande landshövdingen Mats Svegfors konstaterade i sitt utredningsarbete att den statliga regionalpolitiken i stort sett varit ett enda misslyckande. Utifrån den slutsatsen konstaterade utredningen att Sverige måste byta politik och utveckla ett helt annat sätt att bedriva regionalpolitik. För oss som Centerpartister var det lätt att dela Ansvarskommitténs slutsats detta är ju något vi insett sedan länge och arbetat för, men utan att tidigare ha fått något brett politiskt stöd för på nationell nivå!

Här, i Kalmar län, var vi en av flera pådrivande krafter bakom bildandet av Regionförbundet i den försöksverksamhet som startade 1997-1998. Vi såg möjligheten redan då att börja rita om kartan för var ansvaret för regionala utvecklingen ska ligga och hur man ska arbeta med den. Vi var och är övertygade om att det krävs en regional politisk nivå som har en demokratisk förankring och närkontakt med vardagens utvecklingsbekymmer. En politisk nivå som i demokratisk dialog kan bygga en utvecklingspolitik som speglar olika lokala och regionala förhållanden som medborgare, företagsamhet och organisationer upplever. Vi var då och är fortfarande övertygade om att statligt styrda institutioner inte kan eller bör vara ansvariga för regionalutveckling eftersom man inte har sitt uppdrag från medborgarna utan ifrån Stockholm och den statliga organisationen.

Ska man ta vara på lokal utvecklingskraft måste man som i alla processer ha en förankring i den - det kan bara skapas i en demokratiskt uppbyggd regional organisation. Erfarenheterna från Skåne och Västra Götaland visar också på att ett lokalt och regionalt utvecklingsansvar kan vara väldigt fruktbart. Men de visar också att om man ska ha kraft att driva utvecklingsfrågor inklusive infrastruktur, ja då räcker inte de ”gamla Oxenstiernska länen” till. Det krävs ett större befolkningsmässigt underlag för att ha både förhandlingskraft, ekonomisk kraft och förutsättningar att skapa en effektiv organisation. Det är ingen slump att de stora regionerna har haft en bättre utveckling än resten av landet. Det är vår bestämda uppfattning att ett ökat regionalt ansvar är av godo. En ny Regionkommun måste bildas senast 2015 där Kalmar län ingår i en större region, gärna med Småland och Blekinge som bas."

I den debatt som varit har det lyfts fram ett sedan länge känt faktum att Kalmar län har för få statliga jobb och länet har de senaste åren varit förlorare i den statliga omstruktureringen. Även i det perspektivet är en ny större region avgörande eftersom en länsstyrelse i en sådan större region måste säkerställa en regional närvaro i hela regionen av de olika statliga verksamheterna. I den nuvarande länssituationen har detta uppenbarligen inte fungerat.

Sammantaget kan man säga att den nu pågående debatten väldigt tydligt illustrerar gångna års misslyckanden med att i ett av Axel Oxenstierna på 1600-talet utformat län och med det statliga perspektivet på regional utvecklingspolitik skapa bra utvecklingsförutsättningar för Kalmar län. Det är nu dags att genomföra en regionalisering och slutligt bryta med den svenska centralstatens klassiska uppifrånperspektiv, det är dags att ställa om till ett underifrånperspektiv. Ska vi förbättra de politiska instrumenten för utveckling så räcker heller inte regionförbundslösningen från 1997 till, även om det varit och är ett viktigt instrument för regionalt förankrad utvecklingspolitik. Renodlingen av rollen mellan länsstyrelse och regionalt demokratiskt arbete måste bli ännu tydligare och vi behöver nu mellan de politiska partierna samla oss till en process som kan möjliggöra en ny region 2015. På vägen dit måste vi fortsätta att använda den kraft som vi över politiska gränser skapat genom det ibland mödosamma men fruktbara konsensusarbetet i de regionala frågorna i länet. Det är genom att ta tillvara de regionala möjligheterna vi också kan skapa bättre infrastruktur och bättre utveckling av länet.

Anders Åkesson (c)
Riksdagsledamot

Christer Jonsson (c)
Landstingsråd