söndag, januari 25, 2009

ledarskapet sätter tonen

Har i helgen läst ut Eva Franchells bok om sin tid i Rosenbad. Det är en oerhört välskriven bok, intressant och spännande stundtals som en thriller. Boken har fått positiva recensioner i olika tidningar bl a DN. Det finns många olika saker som sticker ut i hennes berättelse, men det som stör mig och utmanar mig är de bilder av politiskt ledarskap som hon visar upp. Man talar i bland om management by fear och det skulle jag vilja säga att Franchell visar var ett väldigt vanligt beteende inom socialdemokratin och hos dess dåvarande ledare Göran Persson. Jag kan ju förstå varför han nådde vägs ände, han byggde aldrig ett team där man gemensamt kämpade tillsammans. Man var utlämnad åt sig själv och när man hade framgång gavs man stöd och alla försökte få del av framgången, när man hade det svårare lämnades man åt sitt öde och fick ta misslyckanden ensam. Problem gjorde man allt för att skyffla till någon annan och ansvar var inte det man var mest intresserad av att ta. Ur ett ledarskaps perspektiv är det bara sorgligt att läsa om detta. Som politisk ledare är det ett varningsmärke, måtte jag aldrig drabbas av denna arrogans och brist på ansvar som uppvisas från Rosenbads socialdemokratiska korridorer. Men för socialdemokratin är denna historia inte unik utan den kan göras jämförelser med erfarenheter av andra ledare på andra nivåer i partiet med likartade beteenden. Jag tror att sossarna har något att hantera i sin kultur, som inte är är bra för en organisation.

2 kommentarer:

Tänk själv/ Läsa i livet sa...

Kära Jonsson
Som en del av det system du beskriver, så initierat då du nu läst en bok, skulle jag vara lite försiktigare med generaliseringar.
Jag kan ha en hel del synpunkter, men, efter 12 år i maktens närhet, är inte jag beredd att beskriva det som du gör.
Göran Persson har säkert många olika sidor men ingen demokratisk organisation skulle kunna leva med en ledare om beskrivningen du nu ger skulle gälla.
Det är för det första mer komplext, för det andra är det viktigt att människor i sådana system vet vad de tror på och för det tredje måste man alltid fundera över vad det är för drivkrafter som fört människor in i uppdraget.
Däremot är det klokt att du drar slutsatsen att du ska tänka på ditt eget beteende.
Mvh
PA Sahlberg

Christer Jonsson sa...

Nej, grejen är ju att det är inte min beskrivning, den är eva franchells.. Men PA har rätt i att människor är komplexa och har många olika sidor, det inkluderar säkert Göran P och andra. Den grundläggande frågan är egentligen varför organisationer har en benägenhet att tillåta ledare att sätta en ton som över tid är skadlig och som de som är runt om kring kan se. Det är en sida av makten som är djupt bekymmersam och jag tror nog att den har en tendens att drabba organisationer som är vana vid att ha makten, såsom s. Sedan är det säkert så att jag spetsat min argumentation, men det kan ju leda till att fler vill kommentera...