Hur ska vården bli bättre? Kan kvinnor lita på vården?

Idag har de sk Öppna Jämförelser redovisats nationellt och i vårt län. Det är en viktig sammanställning av över 120 indikatorer om sådant som är bra och mindre bra i sjukvården i landet och länet.

I länets media ( Vt, Sr Kalmar, Barometern) fokuseras gärna på det som är bra i länet - vilket det är på många områden - särskilt det som handlar om patienternas nöjdhet, ekonomi och tillgänglighet. Att landstingsmajoriteten framhåller att allt är bra att inte förundras över, men det vore ju klädsamt om en något mer ödmjuk hållning ändå funnes.

När jag tittar igenom materialet och kommer till översikten hur länet klarar medicinska resultat så är det ju inte så att där är toppresultat, utan där finns stort behov av utveckling. En del områden är under bearbetning såsom strokevården, hjärtsjukvården och diabetes - men det går långsamt och frågan man kan undra över är ju om vi hinner i kapp övriga landsting i deras förbättringar. För det är ju så att även andra län jobbar med förbättringar av vården.

Jag blir mest bekymrad över att vi inom Cancervården närmast konsekvent ligger i den sämre tredjedelen. Det förvånar mig eftersom en del av denna vård utförs i Linköping och i Östergötland har man bättre vårdresultat. Det är också så att det är relativt sett små skillnader mellan landstingen, men ändå är det inte betryggande att våra resultat så konsekvent är sämre än många andra.

Det finns en trend som står sig i denna version av öppna jämförelser jämfört med tidigare utgåvor och det är att vården i Kalmar län klarar ekonomi, tillgänglighet och patientnöjdhet väldigt bra, men vårdresultaten är inte lika bra. Andelen behandlingsrelaterade indikatorer där landstinget i Kalmar län tillhör den sämre tredjedelen (röda faktorer)är nästan hälften och det som är särskilt bekymmersamt är att det verkar vara så att när det är könsuppdelat så är det kvinnorna som har de sämre resultaten.

Här finns en utmaning - att i det läget förnöjt och förnumstigt göra som Landstingsmajoriteten blunda för verkligheten och resultaten är på gränsen till arrogant.