längtan efter den enkla lösningen

Har idag varit på två seminarier som på olika sätt handlat om hur sjukvården fungerar och hur den styrs. Genomgående är dels att man tror att det finns enkla lösningar såsom att staten ska sköta det eller att försäkringsbolag ska klara det. Det andra är att man har en tilltro till en stark kraft - ofta staten - som ska peka med hela hande och sedan blir det så.

Det är mer än lovligt naivt och okunnigt. Sjukvård är en av de mest komplaxa system som vi människor driver. Där finns många olika starka krafter, med professionen som en av de mest kraftfulla. Att tro att professionen skulle förändra sitt beteende enbart beroende på ändrad finansiering är korkat.

Samtidigt visar de olika debatterna att vi som arbetar med sjukvårdssystemet har ett stort ansvar att än mer delta i debatten, men också att än mer skärpa vårt arbete för att göra vården tillgänglig och höja kvaliteten. Man kan inte säga att vi som arbetar i landstingen sköter oss när vi inte har bättre styrning än att kostnaderna för vårdinsatser kan variera oerhört mella olika landsting. Typ att man på Sundsvalls sjukhus har ungefär 1000 mer anställda för att göra samma produktion som vi gör på länssjukhuset i Kalmar. Då har vi ett slöseri som måste bekämpas. Men med de olika landstingen har vi också en dynamik för utveckling av vården som gör att svensk sjukvård är i världsklass, även om vi också har brister och bekymmer.