Det saknas ett vi!

Man kan läsa förslaget till nytt ideprogram på olika sätt, många begrepp såsom hållbar framtid låter rätt, men vid sidan av det finns en annan värderingsgrund som är besvärligare. Misstron mot samhället och gemensamma lösningar.

Det antyds i programmet och har gjorts idebatten runt programmet att nu blir centerpartiet värderingsstyrt till skillnad från intressestyrt men så länge jag har varit med så är det väldigt starka värderingar som styrt inte intresse. Nej till Kärnkraften, där var det bristen på långsiktighet och hållbarhet som var kärnan i motståndet - aktuell värdering, eller Öresundsbro motståndet, tveksamheten till ökad bilism, och hotet mot Östersjön - dvs Var bron en hållbar lösning?!
C har varit värderingsstyrt länge men frågan är nu vilka grundläggande värderingar som ska styra framöver?

I det program som nu presenterats så finns hållbarhet med som ett bärande tema, decentralisering återanvänds som begrepp, men bredvid detta finns en grundläggande värdering som beskrivs som liberalism, men som jag inte tror ska beskrivas så. Det är snarare individualism i en väldigt skarp form. Så långt möjligt ska man klara sig själv, samhället och andra ska inte lägga sig i. Det kan låta bra, men andra sidan av det är att man själva ska se om sitt hus, svaghet finns inte, maktunderläge finns inte. Det får till konsekvens att man gör flera märkliga eller extrema ställningstaganden, typ alla regler och lagar på arbetsmarknaden ska bort, man ska få leva i reglerad polygami, samhället ska garantera grundtrygghet men inte mer, likvärdighet i välfärden Sverige ska inte garanteras etc Det är här värderingarna skär sig.

Hillary Clinton skrev för ett antal år sedan en bok med titeln “It takes a village to raise a child”. Avsikten med boken och titeln var att fånga det faktum att det räcker inte med individualism och eget ansvar, det behövs en samhällsgemenskap och gemensamma insatser för att vi ska skapa ett tryggt samhälle för våra barn. För Centerpartiet har det alltid varit en självklarhet att vi ska hjälpas åt och att politiska gemensamma lösningar är ett viktigt redskap för det. Därför blir ideprogrammets inriktning mot en avlövad stat och att vi ska ska befrias från staten/samhället ett stort ideologiskt steg som i varje fall inte jag delar. Det är också uttryck för kanske den största bristen i förslaget - bristen på solidaritet. Det finns förvisso argumentation för tillgång till sjukvård och välfärd för alla medborgare gemensamt finansierad, men det bottnar inte i en argumentation för varför, att vi tillsammans har ett ansvar för varandra, solidaritet. Och den som har det lite bättre ska bidra med lite mer. Ett nytt ideprogram som ska fungera för mig som Centerpartist måste innehålla ett vi, en gemenskap och en insikt om att vi behöver varandra och att vi behöver ett samhälle som också balanserar maktförhållanden och kan skapa förutsättningar för jämlikhet. Det saknas och det måste bli en del av det program som antas av stämman i vår!

Den nya hårda vänstermajoriteten

Läser idagens östran om paret på Öland som ansökt om riksfärdtjänst. Det är blind man som vill ha möjlighet att få sammanhållen färdtjänst hela vägen mellan bostaden till Växjö, dvs en bilresa. Detta avslår KLT och när paret överklagar framkommer det att man från KLTs sida/landstinget i Kalmar läns sida anser att personen i fråga kan åka med ledsagare. Det vill säga mannen hustru som också har svårigheter att förflytta sig ska ta ansvaret för buss och tågresor. Om uppgifterna är något så nära verkligheten så är det en förfärande hård myndighetsbedömning som landstinget ägnar sig åt. Färdtjänst och riksfärdtjänst är till för att göra det möjligt för människor med funktionsnedsättning att kunna resa och leva ett "normalt" liv. I all myndighetsutövning måste man också se till lagens intentioner, inte enbart till att minimera nyttjandet av en verksamhet så långt det är möjligt. Det kanske är ekonomiskt bra men det strider mot avsikterna med lagstiftningen enligt min mening. Men vad tycker Anders Henriksson? Vi debatterade detta i våras då var han lojal med den hård myndighetsutövningen i vårt län - är han det fortfarande?

Tyvärr finns inte Östrans artikel på nätet!

Glädjande revisionsrapport om psykiatrin

I fredags presenterade revisionen en uppföljande rapport på den granskning man genomförde 2009! Rapporten 2009 var väldigt kritisk och revisionsansvariga talade om att man övervägt att säga att verksamheten inte var ändamålsenlig. Därför är det glädjande att läsa att man nu i den nya granskningen visar att en tydlig utveckling skett och att det finns en rörelse mot bättre förutsättningar att följa verksamheten och leda den. Det är särskilt bra att man på ett antal områden börjar få system som hänger ihop för hela förvaltningen, såsom arbetet med patientsäkerhet. Samtidigt visar rapporten att det fortfarande finns mycket kvar att göra.

Det som för mig som förtroendevald känns mest angeläget att man nu förstärker arbetet med är det man i granskningen beskriver som uppföljning av behandlingsresultat. Det är inte bra att där har enligt rapporten inget hänt sedan 2009 och det tillsammans med att inrapportering till kvalitetsregister ännu inte fungerar på ett tillfredsställande sätt gör ju att vi har lite eller begränsade möjligheter att se om arbetet leder till önskade resultat! Jag tror att det är väldigt viktigt att vi från politikens sida är väldigt tydliga med att vi förväntar oss att man börjar systematiskt rapportera till kvalitetsregister, det kan inte vara ett möjligt alternativ att man gör det om man vill i verksamheten - det är något som ska ske!

För några veckor sedan var jag med om en väldigt bra dag kring psykiatrin, det var när man firade 100 år av verksamhet i Kalmar län. Det var en intressant och givande dag. Men den gav också ett intressant perspektiv på utvecklingen, stundtals skrämmande. Jag hoppas att när man om ett antal år firar typ 110 år så kommer de då senaste 10 åren visa på en mycket stark utveckling mot en kvalitetsorienterad och evidensbaserad psykiatrisk verksamhet där patienterna verkligen står i centrum!

Lika - olika?

I debatten kring hälso-sjukvården dyker det återkommande upp frågor om vi har en lika vård i landet. det enkla svaret på den frågan är - nej. Men vi har sett till det stora hela en väldigt likvärdig vård. Däremot finns det ju områden som det av någon märklig anledning finns skillnader inom som är svåra att motivera och att förstå. När vi som tror på betydelsen av det lokala och regionala självstyret ställs inför dessa frågor så svarar vi gärna reflexmässigt att olikheter är bra och de uppstår på medvetna lokala och regionala prioriteringar. Men när man då börjar studera en del konkreta områden så inser jag att det är svårt att använda den reflexmässiga reaktionen.
SKL har på uppdrag av sjukvårdsdelegationen tagit fram en rapport kring barnlöshet och hur stödet ser ut för dem som söker assisterad befruktning. Det jag slås av då är att där finns olikheter som inte handlar om något annat än slumpen, vem som var handläggande tjänsteman, klinikchef när beslutet tog eller något dylikt. För det är svårt att se varför vi har en spridning på ålder när vi från landstingen erbjuder assisterad befruktning på 4-5 år eller stor skillnad i antalet försök man erbjuder.
Jag tror att för att vi ska kunna utveckla det regionala självstyret och låta debatten handla om hur vi regionalt formar vården så att den passar våra invånare bäst måste anstränga oss mellan landstingen för att harmonisera icke förklarbara skillnader. Dock menar jag att det är i grunden ett ansvar vi som förtroendevalda i respektive landsting har, inte en fråga där vi genom SKL dömer av frågor. Men däremot är det utmärkt att SKL såsom genom denna rapport visar hur det ser ut och därmed ger underlag för ett mer gemensamt beslutsfattande. Vår strävan måste vara att erbjuda en likvärdig vård i landet, den ställer krav på att vi också samordnar oss mellan landstingen!

Om ideprogrammet!

För någon vecka sedan var vi samlade i distriktsstyrelsen i Centerpartiet i Kalmar län och vi hade närmast en helkväll av diskussioner kring det utkast till program som i början av oktober publicerades på den Wiki som man använder i arbetet. Det finns mycket gott att skriva om den öppna process som vi har haft kring ideprogrammet och ambitionen att göra det kort och fokuserat på centrala värderingar för centerpartiet. Men när jag nu haft möjlighet att se vart det är på väg och läsa ordförandens reflektioner kring programmet i en intervju i SvD förra veckan är jag en aning bekymrad!

För mig är det viktigt att vi får ett program som är i takt med de samhällsutmaningar vi lever med, men som också bygger på värderingar om hur vi vill bygga samhället. Därför är det väldigt bekymmersamt att det i det material som så här långt presenterats inte finns någon samlad analys av vårt samhället och dess utmaningar. Ska vi skapa ett hållbart program så behöver det vara en matchning mellan idéer ochsamhälsutveckling! Det andra som oroar mig är att programtexten så här långt är extremt individorienterad. För mig byggs samhället i samspelet mellan enskilda individer och det vi, vi är tillsammans. Därför måste enligt min mening ett ideprogram för Centerpartiet ha en tydlig vision av vad vi är i relation till varandra och inte enbart vad vi som individer kan göra och ska ha frihet att göra. Som det nu är formulerat är det en klar dragning till libertarianska idéer som jag inte tror är en rimlig grund för centerpartiet där gemensamma insatser har varit ledord i t ex ekonomiska föreningar och i mindre kommuner runt om i Sverige.

När jag så läser vad programkommitteens ordförande tycker är viktigt är det bekymmersamt om man gör den federala föreställningen för samhällsbygget till ett ledord. Att vi ska ha stor regional frihet när det gäller att utforma verksamheter och hantera välfärdsfrågor tycker jag är viktigt. att vi ska öka medborgarnas självbestämmande och slippa politikers och byråkraters klångfingrighet är rätt. Men det är långt ifrån att regionalisera lagstiftning och skattebaser. För frågan om vi ska införa råvarubeskattning då måste man i ett postindustriellt samhället fundera på alla aktuella råvaror såsom innovationskraft, skogsuttag, intellektuella kompetenser etc. Enligt min enkla mening är detta ett sidospår och inte en väg som kan skapa ny idekraft i centerpartiet. Jag har svårt att tro att det skapar engagemang eller ger oss nycklar för att driva samhällsutvecklingen.

Centerpartiet är ett socialt parti och ett liberalt parti - låt oss i ett nytt ideprogram hålla i dessa trådar och kombinera det med den pragmatiska problemlösningsorientering som burit partiet i hundra år!
- Posted using BlogPress from my iPad

10 goda förslag för bättre vård i vårt län!

Igår presenterade vi Allianspartiernas gemensamma budgetalternativ. Det innehåller mer än 40 förslag och är det mest omfattande som vi presenterat sedan 2006. Det lägger en delvis annan riktning för utvecklingen av vården. Vi har byggt förslaget kring fyra huvudområde:
Jämlik vård i hela länet
Valfrihet för medborgarna
Bättre vård för våra äldre
Personalen är nyckeln till framtiden

Om jag ska peka ut de tio viktigaste förslagen så är det följande:
1) 90 sekunders ambulanser i hela länet!
2) äldreteam startar om i Kalmar
3) samlade palliativa vårdplatser i Västervik - en väg till värdig vård
4) vårdval för KBT behandlingar, öppenvårdspsykiatri sjukgymnastik mm
5) anhörigprogram för hela länet
6) kortare väntetider för dem med längst sjukresor!
7) större möjligheter för sjuksköterskor att kunna specialistutbilda sig!
8) kompetens höjning inom geriatrik
9) säkra vårdutbudet på mindre orter - enklare med filialer
10) vårdcoachning för patienter med svåra kroniska sjukdomar

Majoriteten i landstinget la ett antal bra förslag såsom satsning på Dialysen och att vi nu förbereder byggandet av en ny hälsocentral i Emmaboda. Men de undvek att tala om hur de vill spara 60 miljoner det kommande året - de måste de nu svara på och vi kräver nu att landstingsstyrelsen på varje fullmäktige nästa år ska redovisa hur arbetet mot budgetbalans går - det. är en fråga om demokrati!