Smålandsnytt på fel spår om vårdgarantin

I morse häll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen. Jag lyssnad som vanligt på SVT morgon där Smålandsnytts morgonsändningar ingår. Där har man ett reportage om barn och ungdomspsykiatrin och vårdgarantin. Man påstår att vårdgarantin leder till brister i behandlingen. Det är ett obegripligt påstående! Vårdgarantin säkerställer att det barn eller ungdom som efter en bedömning anses ha ett behov av en vårdinsats garanteras att den startar inom 30 dagar.
Hur menar SVT och deras sagespersoner att någon skulle kunna må bättre av att vänta längre? Det var ju för att barn och ungdomspsykiatrin i växande omfattning tillät sig att skapa långa väntetider och köer som Alliansregeringen införde vårdgarantin och den sk kömiljarden. Jag kan bara uppmana SVT Smålandsnytt att intervjua några av de barn och ungdomar som fått stöd inom 30 dagar och några av dem som inte fått det - sedan kan man komma tillbaka och redovisa det! Det blir sannolikt svårt att hitta några abrn och ungdomar och för den delen anhöriga som är nöjda med att få vänta!

Läs Basses blogg och Pierre Edströms blogg. Kolla inslaget SvT här!

Invånarna och kommunerna ska skinnas

I det underlag som presenterats för landstingsstyrelsens arbetsutskott idag och som uppenbarlig godkänts av den röda majoriteten så ska förbättringen av KLTs ekonomi betalas dels av kommunerna och dels av invånarna. Jag tycker är obegripligt att först höjer man skatten för invånarna med över 100 miljoner, sedan höjer man avgifterna för att åka tåg och buss flera gånger på kort tid. Och nu ska man höja extra mycket ännu en gång. Det måste vara rekord i politisk uppskörtning, hur mycket extra ska medborgarna betala för socialdemokratiskt vanstyre av kollektivtrafiken.   Den andra stora förändringen majoriteten förespeglar i det presenterade underlaget är att man ska få kommuner att betala 7 miljoner extra för färdtjänst, som vi skatteväxlade vid årsskiftet. Jag måste erkänna att det inte är lite fräckt att först göra upp med kommunerna om en skatteväxling vid senaste årsskiftet för färdtjänsten i länet och sedan efter några månader komma och påstå att man vill ha mer pengar. Om jag får gissa så kommer de berörda kommunerna mest tycka att det är generande att landstingets politiska ledning inte förstått vad man sagt ja till!    Min summering är att av det prognosticerade underskottet på 33 miljoner har de nu möjligen redovisat förslag som täcker ungefär en tredjedel av det. Att i det läget påstå att satsningen på utveckling av kollektivtrafik blir oförändrad är att sprida en bild som inte har med verkligheten att göra, Anders Henriksson försöker dölja sitt misslyckande, men den brutala verkligheten kommer allt närmare honom! Läs Västervikstidning, Östran

Ransonering är inte alternativet!

Hållbarheten i den svenska välfärdspolitiken är av väldigt stor betydelse för oss svenskar. Det är en fråga med stor politisk sprängkraft, där det finns många populister som kommer förneka verkligheten - det faktum att vi står inför ett stort finansieringsbekymmer, kvalitetsbekymmer och legitimitetsbekymmer de kommande 10 - 15 åren. Frågan är väldokumenterade i allehanda utredningar och skrifter från olika politiska schatteringar och institutioner. För något år sedan väckte SKL stor uppmärksamhet när man publicerade en rapport som talade om behov av att höja kommunalskatten med 13 kronor eller mer...Och bakom den slutsatsen fanns i princip alla etablerade partier. Så att frågan är reell och viktig är nog ingen tvekan om. även om det finns de som försöker förneka det hela.

Idag på DN  debatt har Hans Dahlgren en adrenalin skapande debattartikel såsom ordförande i den välfärdspolitiska arbetsgruppen i Centerpartiet. Hans tes är att vi står inför en ransonering av välfärden och att det är nödvändigt för att slippa enorma skattehöjningar. Jag menar att det är fel perspektiv och sakligt väldigt tveksamt.

För mig är det två delar i frågan om välfärdens finansiering som är viktig:
1) Om vi inte griper oss an frågan så kommer de människor som är i störst behov av välfärdspolitiken olika delar att drabbas hårdast. De är de mest utsatta i samhället som drabbas först om vi inte kan hantera finansieringen av välfärden. Därför kräver solidariteten att vi på ett seriöst sätt debatterar frågan.
2) För mig som centerpartis är det viktigt att välfärdens olika delar är långsiktigt hållbar, dvs bidrar till att skapa ett socialt hållbart samhälle och som också är ekonomiskt hållbart. Det kräver våra barn och barnbarn av oss. Hållbarheten är oerhört viktigt för välfärdspolitikens olika områden på samma sätt som vi skapat ett långsiktigt hållbart pensionssystem genom en bred politisk uppgörelse på 90-talet.

Men frågan kan inte angripas utifrån ett ransoneringsperspektiv. Begreppet leder till oljeransonering på 70 - talet eller ransoneringskorten under krigen. Välfärdspolitiken kan aldrig bygga på ransonering. Det begränsar perspektiven och leder fel.

Vi har i Sverige talat om den generella välfärdspolitiken och de tär viktigt om man vill ha legitimitet för en bred skattefinansierad offentlig välfärdspolitik. Men det behöver nog tillföras ett resonemang om fokuserad generell välfärdspolitik, dvs det omfattar alla, men blir än mer fokuserat på behov. En annan viktig del är att bryta utanförskapen- Trots att det är så att fler människor jobbar idag än nästan någon gång tidigare, så är det alldeles för många som inte har ett jobb. För att lösa välfärdens långsiktiga hållbarhet måste vi komma åt det faktum att för många står utanför arbetsmarknaden, kanske är det där vi trots allt borde börja - inte i ransonering.

Till sist det är roande och lite sorgligt att läsa en del av de bloggkommentarer som kommit, Högberg illustrerar tydligt hur man på vänstersidan av rent populistiska skäl stoppar huvudet i sanden och hävdar att detta är en konspiration och inte ett reellt problem. Med den ingången kommer man lämna de mest utsatta i vårt samhälle i sticket!

Glasriket och framtiden

I lördags besökte jag berättarcafeet i Boda på Glassfactory, som denna gång handlade om glasriket och framtiden. Det var ett bra arrangemang, med många olika perspektiv och tankar. Men tyvärr saknades det glödheta och innovativa som ska ny skjuts. I inledningen av eftermiddagen lyftes fram de glada åren i slutet av 60-talet och början av 70-talet då stora delar av det gäng konstnärer som stått för glasrikets utveckling kom hit. Det gav en förnyelse, med tekniker, former, färger och det var både konstnärlig förnyelse och kommersiell utveckling. Men sannolikt var det kanske då en del av de långsiktiga strategiska misstagen gjordes. Ett historiskt bekymmer är att inget av de stora glasföretagen har kunnat ta betalt för varumärket och för hantverket på den ordinarie produktionen. Konstglasen har säkert haft bra marginaler. Men på den konsumentinriktade produktionen med ett Orrefors varumärke eller Kosta Boda varumärke har man aldrig lyckats etablera premiumpriser. Vilket medfört att det alltid varit en ekonomiskt pressat. För att motverka detta inleddes på 70-talet den stora sammanslagningen av bruk, genom stordrift och färre bruk skulle man klara konkurrensen och framtiden. Jag tror att det var ett historiskt strategiskt misstag. Det minskade mångfalden, minskade den viktiga förnyelsen och innovationskraften. Dessutom underminerade det tillgången till kompetens - duktiga glasblåsare, vilket över tiden är den helt avgörande konkurrensförmågan! Tyvärr verkar OKB´s ledning inte sett betydelsen av mångfald och de fortsätter nu koncentrationen ytterligare och kommer om man fullföljer planerna bara ha ett glasbruk kvar. Det är spiken för OKB, därför att man skapar inte tillräcklig bra bas för utveckling så.

Ska glasrikets utveckling vändas måste vi hitta en modell för mångfald, fler bruk, fler innovationsmöjligheter. Då framkom som jag ser det två viktiga frågor:
1) Kostnaderna för att driva ugnar - här behövs teknisk utveckling som gör att de enorma energikostnaderna kan begränsas och bringas under kontroll
2) Distribution och marknadsföring är et gemensamt problem för alla aktörer och här borde det finnas möjlighet till gemensam utveckling och branschinsatser.

Därtill är det självklart att glasbruken som upplevelseindustri måst förstärkas, men ska de finnas som upplevelse måste de ha konkurrenskraftiga produkter som säljer i världen inte enbart i Småland!

bedrägligt förfarande...

Igår presenterade den rödgröna majoriteten i landstinget det man kallar budgetriktlinjer för landstingets budgetarbete 2013 och framåt. Det är en mångordig skrift med vaga beskrivningar och utan prioriteringar eller tydliga riktlinjer. Det är bedrövligt att man inte ger besked i frågor som människor i länet undrar över, såsom varför ambulansen i Löttorp inte ska fungera som i resten av länet och i enlighet med de löften man ställt ut tidigare. Eller varför den palliativa vården i norra länet inte ska få förutsättningar att bli så kvalitativ som krävs. Besked saknas också om unga vuxnas utveckling i länet osv osv.

Men det som stör mig mest är att de åker runt och låtsas som om man vill något men att man inte råder över situationen. Mest parodiskt är det på Öland och frågan om Ambulansen både på södra Öland och norra Öland. Där man i både östran och barran ( i inget fall på nätet nu) låter påskina att man vill, men... om det nu är så att man vill så är det ju bara att i riktlinjerna ge uppdraget till landstingsdirektören att i budgetunderlaget för 2013 inarbeta ett förslag om 90 sek ambulans i både Löttorp och Mörbylånga. Det är ju det som majoritetsansvar innebär. Nu tar de inte det varken på detta område eller på andra utan låtsas som att det är utanför deras makt - varför gör de rödgröna sig maktlösa? Att vara i majoritet innebär att ha makt över budgeten och dess prioriteringar, luftiga välvilliga uttalanden i tidningar är inget värt om de inte följs upp av förslag och beslut - det blir på gränsen till bedrägligt förfarande....

Vaccinets konsekvenser

För några dagar sedan hade Barometern (tyvärr inte på nätet) en stor artikel om en familj i Kalmar där sonen drabbats av narkolepsi efter att ha fått svininfluensavaccinet. Berättelsen är både sorglig och tragisk och det är lätt att inse de svårighet och bekymmer som både sonen och familjen drabbats av. För alla oss som läser det är det en signal om att det finns nästa inget som är säkert. Vaccinet som väldigt många av oss tog på samhällets uppmaning och för att skydda oss gemensamt från smittspridning fick för ett antal människor förödande konsekvenser. Jag var en av dem som uppmanade människor att vaccinera sig, det skulle jag göra idag igen. Därför att ett utbrott av en pandemi skulle få så enorma effekter på vårt samhälle och drabba många många fler än vad som nu skedde nä'r vi vaccinerade oss, det blev inget stort pandemiutbrott.

Men för framtiden är det oerhört viktigt att om vi svenskar återigen ska vara solidariska, vaccinera oss när nya pandemirisker uppkommer, så måste samhället genom landstingens ömsesidiga patientförsäkring och staten ta ett stort ansvar för att skydda dem som nu drabbades. Ge dem ekonomiska möjligheter att leva ett fullgott liv, få all den vård som är behövlig och möjlighet ta att ta del av framtida forskningsrön. Det är bara så som vi kan säkra en framtida solidaritet. Om vi sviker dem som nu drabbades är risken stor att för många nästa gång det kommer en pandemi säger - jag ställer inte upp, jag vaccinera mig inte - jag tillhör inte någon riskgrupp etc. Det vore förödande!

Därför kära ansvariga på LÖF och socialdepartement - bli tydliga om att vi som samhälle tar vårt ansvar såsom dessa individer tog sitt samhällsansvar när de vaccinerade sig.