Nu har väl säsongen börjat och jag har i eftermiddag lämnat in nedanstående interpellation för diskussion vid kommande landstingsfullmäktige. Skälet är att jag fått ett antal telefonsamtal och via media där människor uttryckt oro och funderingar kring varför det ska bli överbeläggning inom psykiatrin. Det finns också frågor om varför man inte kan ge tillräcklig vård inom öppenvården utan att människor ska känna att man blir så akut sjuka att man måste söka sig till slutenvården.
Jag hoppas att min interpellation kan ge stimulans till debatten framöver.
Interpellation till landstingsrådet Lena Segerberg
Ang situationen i den psykiatriska vården under sommaren 2008!
Sommaren kan vara en prövningens tid för många människor samtidigt som det är semester och vila för andra. För människor med psykiatriska sjukdomar kan sommaren vara en stor prövning eftersom behandlingar gör uppehåll, möjligheten att möta sin terapeut blir närmast omöjlig beroende på personalens semester. Redan utsatta människor riskerar att drabbas ytterligare.
Under denna sommar har jag via telefonsamtal men också via media kunnat förstå att människor känt sig drabbade och blivit mer oroliga och känt sig utlämnade. Samtidigt har den psykiatriska slutenvården i Kalmar drabbats av överbeläggningar vilket skapar svårigheter både för patienter och personal som är i tjänst. Vid överbeläggning är det dessutom stor risk att man inte kan ge den enskilde den behandling och hjälp som behövs för att åter bli friskt utan enbart erbjuda ett skydd mot fördjupat insjuknande
Det finns med tanke på utvecklingen den gångna sommaren skäl att fundera på om man inför kommande år måste organisera verksamheten på annat för att sommarens situation inte ska upprepas. Man kan också fundera på om öppenvården fungerar på det sätt som är avsett när så många människor finner skäl att söka sig akut till den psykiatriska slutenvården. Jag vill därför ställa följande frågor:
- Anser Lena Segerberg att sommarens situation inom psykiatrin varit acceptabel?
- Vilka åtgärder är Lena Segerberg beredd att vidta inför kommande år?
- Är Lena Segerberg beredd att initiera en analys av varför så många sökt sig till slutenvården och om detta kunnat undvikas med andra insatser inom öppenvården eller med utveckling av mellanvård?
Inlägg
”Nu är det vi som servar stödfunktionerna i vården”
4 timmar sedan
2 kommentarer:
Kalmars psykiatri är en katastrof. Undrar varför vi räknat per invånare ligger långt under riksgenomsnittet. ( Gäller speciellt vid Länssjukhuset i Kalmar.)Får känslan av att det inte fungerar i verksamhetens ledning.
Numera läggs remisserna ut till den öppenvårdsmottagning somn förnärvarande har flest AT-läkare. (Team norr saknar fast anställd läkare. På Ölandsteamet finns en som inte arbetar heltid. Vet ej hur situationen är på Team söder.)
Patienterna tvingas träffa olika läkare varje gång och inget förtroende kan byggas upp.
Fattar inte hur någon läkare vågar vara medicinskt ansvarig för dessa mottagningar.
Min läkare skickade en remiss till Team söder 3½ månad innan hon slutade i början av november. Det har gått 5½ månad och jag har fortfarande inte fått någon läkare.
Psykakuten, ja jag saknar ord! Visserligen har våra fåtal ordinarie doktorer bakjour när läkarna under utbildning känner sig villrådiga. Men...men..
Under nattetid krävs i stort sett att snaran redan är upphängd eller att man blivit mer än knallpsykotisk för att jourhavande läkare ska väckas.
Inte undra på att många patienter förvandlas till akutfall med behov av slutenvård. En vård som aldrig kan bli adekvat med dessa överbeläggningar som fortfarande består.
Fortsättning med ett P.S. till min kommentar.
Vet att vi inte kan trolla hit psykiatriker. Bristen är stor, ingen lockas hit p.g.a. vår extrema underbemmaning.
Först måste vi få en bättre fungerande vård.
Mellanvård låter bra, fast om den ska fungera måste patienten vara i någolunda skick.
Vi får inte glömma bort akutfallen till patienter. De fåtal vilka fått ta del av både terapi och egen doktor.
Men hälsotillståndet blir ofta ett hinder för att orka ta sig utanför dörren. Man glömmer tiderna, kan inte hålla reda på papper el. ekonomi, klarar inte vardagssysslorna, inte att sköta sin hygien. Ångesten stjäl all kraft, suger totalt musten ur en.
Meningslöshet, man tror sig aldrig kunna bli bättre. Klarar inte själv att ta kontakt med psykakuten. Upplevs hopplöst, vad skulle dom kunna hjälpa en med. Kanske finns det också dåliga erfarenheter därifrån.
Varför inte satsa på viss psykiatrisk vård i hemmet. Finns många duktiga skötare som regelbundet skulle kunna besöka patienterna för samtal, stöd och hjälp. Dessutom ta kontakt med läkare om tillståndet förvärrats.
Det är trots allt i hemmet patienten ska kunna få leva ett drägligt liv.
Många patienter förbättras fort inom slutenvården. Skickas snabbt hem p.g.a. platsbristen. Alltså vid tidpunkten då självmordsrisken är som störst. Man har fått tillräckligt med ork för att klara och ta sitt liv, men är fortfarande så deprimerad att vägen till tillfrisknande känns oöverstigligt långt.
(Under tidigare år har jag varit inlagd på Kalmars psykiatriska klinik vid 8 tillfällen.)
Skicka en kommentar