Rehabiliteringsgarantin nådde inte ända fram i Kalmar län

Har idag lämnat in nedanstående interpellation med anledning av SKL´s redovisning för vecka av resultatet för rehabiliteringsgarantin:

Interpellation ang Rehabgarantins genomförande i Landstinget i Kalmar län till Landstingsrådet Lena Segerberg!

För att möta rehabiliteringsbehovet hos stora grupper av människor har staten infört den sk Rehabiliteringsgarantin. Garantin omfattar idag två diagnosområden där det finns säkra och evidensbaserade metoder, dels behandling av långvariga smärttillstånd i axlar- rygg mm, dels tillstånd av depression, ångest och stress. För att ge människor med dessa sjukdomstillstånd behandling i tid har staten anvisat särskilda medel i ett avtal med landstingen där man erhåller 40000 kronor per Multimodal behandling och 10000 kronor per genomförd KBT behandling.

Under 2009 hade landstinget i Kalmar län möjlighet att få ersättning med ca 14 miljoner och 2010 finns det möjlighet att få ersättning med närmare 25 miljoner. Men när nu redovisningen för 2009 är färdig visar det sig att sjuka människor i Kalmar län med rätt till rehabilitering inte ens fått det i den omfattning som staten betalar för. Och till skillnad från t ex landstingen i Västmanland, Blekinge och Västra Götaland som gett fler rehabilitering än vad staten ersätter för, så har Kalmar län underpresterat och mellan 400 och 500 människor har inte fått del av den statligt ersatta rehabiliteringen. Skulle landstinget i Kalmar län ha uppnått samma resultat som Västra Götaland så hade ca 1000 fler människor fått nödvändig rehabilitering. Men det är klart där har man satsat resurser också från landstinget.

I redovisningen för 2009 som SKL sammanställt framgår det också att landstinget i Kalmar län som det står i rapporten inte kommit igång med verksamheten, och att man har brist på rätt kompetens både för Multimodala team och KBT behandlingar. Samtidigt har man inte använt den möjlighet som finns att köpa rehabiliteringstjänsten från externa vårdgivare. Kalmar läns landsting är det landsting som minst har nyttjat andra vårdgivare. Det har också bidragit till att människor inte fått den rehabilitering man egentligen har rätt till och borde ha fått.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:

- Är det rimligt att minst 400 människor med rätt till rehabilitering inte fått det i landstinget i Kalmar län under 2009 ?
- På vilket sätt har landstingsrådet agerat under 2009 för att människor i länet ska få berättigad rehabilitering?
- Av vilka skäl har inte externa vårdgivare använts för att ge berättigad rehabilitering?
- Vilka åtgärder avser landstingsrådet att vidta för att inte fler människor under 2010 ska ställas utan rehabilitering man har behov av och rätt till?
- På vilket sätt kommer externa vårdgivare att användas för att Kalmar län ska klara sitt ansvar för rehabiliteringsgarantin?