(S)låss mot hjärnspöken i brist på politik

I en stort uppslagen artikel i SVD
argumenterar Mona Sahlin och Ylva Johansson mot det man benämner som gräddfiler i vården och att behoven ska styra. Det är en mycket märklig argumentation eftersom man skapar en konflikt som egentligen inte finns. Det är total politisk enighet om att det vi offentligt finansierar ska styras av vem som har störst vårdbehov. Och det Sahlin - Johansson nu försöker ge intryck av att det inte är så! Det är falsk debatt! Men det blir väl lätt så när man under hela mandatperioden varit emot allt som Alliansregeringen vidtagit för att tillsammans med landstinget öka tillgängligheten till den offentliga vården så att inte människor söker andra lösningar såsom försäkringar. Man ska komma ihåg att i alla de debatter som varit och som handlat om ökad tillgänglighet till sjukvårdens olika delar så har S varit emot ökade patienträttigheter. Det gäller t ex
- möjligheten att få fler aktörer i primärvården genom vårdval
- möjligheten att söka vård utanför sitt landsting i sverige och europa
- möjligheten att få tag i läkemedel genom omregleringen av apoteken

Och i det historiska perspektivet kan det vara intressant att notera att det var S som upphävde den första vårdgarantin vi hade i Sverige och som först när klagomålen på tillgänglighet blev för stor som man 2005 vek sig och tog ett första steg på att återinföra den. Tittar man runt om i Sverige så är det så att det är de klassiskt S styrda landstingen som har haft sämst tillgänglighet och för detta har man slagits för att bevara.

De båda S-företrädarna borde istället för att skapa politiska spöken skapa en egen politik för hur patienten rätt till vård i tid ska säkras - där vore det bra om man hade något politiskt alternativ - men det saknas istället väljer man att skapa retoriska spöken det är sorgligt!