Framtidens utmaning läkemedel!

I nyheterna idag belyser två artiklar en av de stora utmaningar vi kommer att ha framöver i sjukvårdspolitiken. I ekot och dn redovisas att de framförallt barn som har sjukdomen PKU kommer att få betala sin medicin själva framöver eller att berört landsting ensamma tar hela kostnaden. Detta sker efter ett beslut av ansvarig myndighet att ej låta läkemedlet ingå i den sk läkemedelsförmånen. Argumentet från TLV är att priset bolaget begärt är för högt i relation till nyttan. Samtidigt redovisas i artikeln ett exempel på en familj som fått pröva läkemedlet och för dem har det varit en revolution i vardagen. Jag kan inte värdera vad som är rätt och fel i detta. Men detta rör sig om en sk sällsynt diagnos där utvecklingen av läkemedlet blir särskilt dyr och där möjligheten till stor försäljning av medlet inte finns eftersom det är relativt sett väldigt få som har den sjukdom som medicinen motverkar. Exemplet illustrerar ett område där vi framöver kommer att få svåra avvägningar att göra - nya, relativt sett dyra läkemedel som riktar sig till ett fåtal patienter, men som ofta är väldigt hårt utsatta. Jag undrar om TLV verkligen gjort denna avvägning eller om man använt den vanliga modellen för beräkning av rimligt pris.

Ett annat exempel som redovisas i DN är att det inom något år finns en ny behandling mot benskörhet. Den innebär att man tar sprutor 2 ggr per år och framställs om som den ger ett väldigt bra skydd och minskar risken för frakturer rejält. Om denna lanseras kommer det sannolikt bli en stor säljare eftersom vi har många människor, särskilt kvinnor, som drabbas av detta och dessutom i takt med att allt fler blir gamla så riskerar fler att drabbas av benskörhet om jag förstått det rätt. Det är väldigt bra med ett nytt fungerande läkemedel men det kommer många sådana som riktar sig till stora grupper patienter. Det genererar beroende på antalet stora kostnader samtidigt som det finns tydliga hälsovinster. Hur ska vi framöver ha råd med att möta denna utveckling?

I den debatt som kommer är det också viktigt att se till att läkemedel som riktar sig till dem som har sällsynta sjukdomstillstånd inte får står tillbaka för de läkemedel som riktar sig till breda sjukdomsgrupper. Jag kan ibland vara orolig för att sällsynta diagnoser ställs på undantag för att dessa läkemedel oftast blir väldigt dyra per patient, även om det på totalen inte är stora kostnader eftersom det är så få som använder medicinen. Här finns en viktig politisk utmaning att se till att rimliga avvägningar görs!