0 i ränta feltänk??

I går beslutade federal reserve i USA att sänka styrräntan till 0 procent. Börsen tog ett glädjeskutt, men kommentatorerna på de olika tidningssidorna är från entusiastiska till tveksamma (se exempelvis DN eller Svenska Dagbladet). Jag är förvisso ekonomiskt skolad, men ingen nationalekonom. Men det jag lärt mig från det jag arbetat med marknadsföring så har jag följande fundering. Låga priser stimulerar efterfrågan, men det förutsätter att det finns någon som är villiga att bjuda ut en produkt till det som ska vara marknadens låga pris. Här menar jag finns en stor risk. På en marknad (finansiella) där man inte litar på varandra, villa ha säkerheter och tydliga riskpremier ökar inte skälen för att erbjuda sig att låna ut pengar när priset närmar sig noll - det blir ointressant! Japan har ju under hela 90-talet närmast tillämpat denna strategi och effekterna är inte uppmuntrande. Man har varit fast i en väldigt långsam ekonomisk utveckling. Jag är rädd att man från amerikanskt håll försöker skyla över de grundläggande bekymmer man har, en överbelånad ekonomi, med många företag som är svaga, särskilt på den finansiella sidan. Istället för att göra det stålbad som vi i Sverige gjorde och som rensade ut de underliggande bekymren på den finansiella marknaden försöker man få de svaga länkarna att överleva. I Sverige hjälpte staten till genom att sortera ut de dåliga krediterna och förvalta dem och låta nya friskare företag komma tillbaka till marknaden. Jag tror att det var helt rätt. Men det verkar tyvärr som ideologiska skygglappar hindrar den nödvändiga samverkan mellan marknad och stat samtidigt som man inte låter makrnaden verka i form av konkursewr och naturliga utslagning eftersom det skulle kunna slå sönder hela det finansiella systemet. Man väljer då att mer eller mindre konservera situationen. Jag tror att det är en riskabel lösning.