Oj vilken vecka

Oj vad tiden går fort när man har kul... I onsdag bar det av till Stockholm för arbete med olika frågor inför SKl mötena. Jag ska i november medverka på en hearing om sk Sällsynta diagnoser ochsom en förberedelse träffade jag Maria Gardsäter som är projektledare för detta. Hon är verksam i en organisation som samlar dem som själva har en diagnos eller är anhöriga till någon som har en sjukdom som 1 på 100 000 drabbas av som mest... Man har 50 olika diagnosgrupper i sin organisation men i varje grupp finns det bara några få i hela Sverige. Många av dem får kämpa hårt för att få behandling som är relevant och korrekt eftersom kunskaperna runt om i landet är så svaga ute på sjukhus och i primärvård. Det ska bli utmanande att delta i denna hearing och möta dessa frågor.

I torsdags var det vanlig SKL dag med sjukvårdsdelegationen samlad. Vi skulle anta ett dokument som beskriver vår syn på barn och ungdomspsykiatrin och det skulle ske tillsammans med SKLs utbildningsdelegation. Det blev en kulturkrock utan like. Det är första gången jag varit med om detta så tydligt. Från landstingen finns en tradition att använda tidigare landstingsförbundet och nu SKL för att samordna synsätt och hjälpa varandra med utveckling. Från utbildningsdelegationens primärkommunala företrädare var det tydligt att det var inte vad man tyckte SKL ska göra. För dem är SKL en intresseorganisation mot staten.... Summan av detta blev några mindre justeringar i dokumentet och att vi i sjukvårdsdelegationen antog det för beslut på styrelsen nästa månad. Vi får se hur det går. Men dokumentet synliggör en av de stora frågor vi har att hantera framöver - hur skapar vi i gränslandet mellan landsting och kommuner en fungerande 1:a linjens barn och ungdomspsykiatri. Det kommer att vara en utmaning.

Fredagen var väldigt intressant. Vi hade då en Allianskonferens kring vårdfrågor med en bred presentation och genomgång av alla de reformer som pågår. Det var väldigt kul att nätverka med alliansföreträdare från de olika landstingen och regionerna runt om i landet. Kändes som en bra avstamp för två års hårt arbete för en gemensam valframgång 2010. Dessutom fick jag den unika möjligheten att företräda Centerpartiet i de avslutande appellerna om 2010 års valfrågor inom vårdområdet. Jag lyfte då särskilt de frågor som rör psykiatrin och äldrefrågorna. Jag är övertygade om att de blir viktigt 2010.