Jonssons funderingar flyttar!

Sedan våren 2006 har denna blogg varit mitt ställe att uttrycka tankar, reflektioner, angrepp på dumheter och utmana politiska motståndare. Nu flyttar jag till en nybloggplats http://www.christerjonsson.se/
Ny utformning, nya möjligheter och ett bredare anslag - kort skrivet en hel hemsida med blogg! 

Välkommen till nya funderingar på http://www.christerjonsson.se/

Gör om - gör rätt

Samarbetet mellan de olika länstrafikverksamheterna fungerar ganska väl. Men det finns fortfarande områden som inte fungerar särskilt väl och det är framförallt tänket kring pendlig över länsgränser. Där tänker fortfarande de olika länen alldeles för mycket intern, istället för att se helhet. Ett tydligt uttryck för detta är den överenskommelse som finns sedan något år tillbaka om en taxa för resor i sydsverige. Det avtalet innebär att det är alltid dyrare att åka över en länsgräns än motsvarande resa inom ett län. Man har infört en länsgränsavgift! Det är utvecklingshämmande och för gränskommunerna innebär det att det ger människor en orsak att flytta när man börja studera eller arbeta på andra sidan länsgränsen. För en Emmabodabo så betyder det att trots att det är lika långt till Växjö som till Kalmar, så får man betala närmare 40% mer för att åka en månad till Växjö jämfört med att pendla till Kalmar. Det är en orimlig ordning!

Den ojämlika cancervården!

På DN debatt idag finns en intressant debattartikel om variationen i tillgång till Onkologer i de olika sjukvårdsregionerna. Den underliggande tesen är att det skapar ojämlik vård och det gör det sannolikt eftersom det i Västra Götaland sannolikt är svårare att få möta en onkolog eftersom det går mer än dubbelt så många cancerpatienter per doktor där än det gör i Stockholm. Men men men jag menar nog att det där är att snarare driva ett intresse än patienternas vårdkvalitet.

Vi har ju sedan 8 år möjlighet att i det som är Öppna jämförelser se utfallet av vården och cancervården är särskilt väl belyst eftersom den sedan ganska länge på flera områden har kvalitetsregister. Om man tittar i sammanställningen från 2012 så kan man ju inte se att skillnader i vårdresultat synes bero tillgång till onkologer. Men det finns förskräckliga skillnader i landet och dessa torde bero på att best practice används inte systematiskt på sjukhusens olika kliniker och  vården är i många fall för utspridd, dvs många kliniker gör för få ingrepp för att man ska få tillräckligt bra kvalitet i behandlingarna. För att ta några exempel:
- Om man får lungcancer, vilket är en väldigt dödlig diagnos bör man bo i Uppsala om man är kvinna för där överlever mer än 54% av de som insjuknar första året medan om man bor i Värmland så är det enbart 38% som överlever. För männen gäller det att bo i Norrbotten eller Halland för där överlever 47 respektive 465 första året medans endast 32% av de som bor i Västerbotten överlever första året.
- Risken för att drabbas av en omoperation vid bröstcancer beroende på komplikation varierar stort mellan landets olika sjukhus. De bästa sjukhusen har knappt några medan de sämsta har en stor andel, ca 8%.
- Tjocktarmscancer är en diagnos som drabbar ganska många och som leder till kirurgiska ingrepp där varierar också fem årsöverlevnaden stort. Om man bor i Kalmar län  lever 67% efter fem år, medans endast 54% i Jämtland.

Dessa variationer måste vi sudda ut de kommande åren, det kommer ställa krav på bättre följsamhet mot de behandlingsriktlinjer som finns, koncentration av ingrepp som görs sällan till färre platser för att öka chansen till goda resultat och vi måste sluta se genom fingrarna med att det finns kliniker som tillåts ha mindre goda resultat år ut och år in. Det borde artikeln i DN handlat om - inte om antalet doktorer för det har sannolikt lågt förklaringsvärde för variationen i vårdresultat!

Krävs åtgärder

I går kväll visades ett inslag på TV4 sydost -  Patient berättelse som handlade om en patient som blivit väldigt illa bemött i den psykiatriska vården. I inslaget spelades det upp en inspelning patienten gjort från när han ringde psykakuten. Det svar han får där är ovärdigt vården och helt oacceptabelt. Jag förutsätter att man från klinikens sida vidtar åtgärder, men jag tror att det är dags för en extern granskning inte av de formella rutinerna utan hur det faktiskt fungerar. Patientberättelserna är nu för många för att de ska kunna negligeras!

Centraliseringen ett fördärv!

Tidningen Barometern har just nu en väldigt intressant och viktigt artikelserie om det faktum att Kalmar län har väldigt höga självmordssiffror och uppenbart inte lyckas i det förebyggande arbetet! Det är får man säga ett sorgligt misslyckande eftersom det finns inga självklara yttre skäl till att det ska vara så här. I dagens tidning lyfter forskaren och tidigare FoU ansvarige inom psykiatriförvaltningen, Kent-Inge Perseius fram det faktum att den allt starkare centraliseringen är ett stort misstag! Tyvärr gör han i sin upprördhet ett väldigt kraftfullt utfall/övertramp mot verksamheten vilket är väldigt olyckligt eftersom det riskerar att skymma hans viktiga erfarenheter och synpunkter.

Jag tror han har helt rätt! Centraliseringen av verksamhet och personal till sjukhusorterna och särskilt till Västervik och Kalmar leder till bristande tillgänglighet för patienter, bristande kunskap om patienternas vardagsmiljö, vilket har betydelse för behandling, och en oförmåga att anpassa verksamhet till lokala förhållanden och möjligheter. Den kamp vi förde i våras för att rädda Nymålenverksamheten utanför Oskarshamn var ett tydligt exempel på denna oförmåga och ointresse för att ta vara på goda lokal lösningar.
För mig framstår det som att det finns en stor risk att centraliseringen leder till mer inläggningar på psykiatriska kliniken och sämre livskvalitet för patienterna. Jag hoppas att de frågor och problem som vi är många som har lyft de senaste åren och som Barometern nu sätter fokus på leder till en självrannsakan - har vi valt rätt väg! Tyvärr kan man inte se något av detta i den kommentar som ansvarigt landstingsråd Linda Fleetwood ger i tidningen?

Skickat via Blogsy

Jämlik vård!

När jag var i Almedalen i somras så var jag bland annat på ett seminarium med forskare som skulle tala om valfrihet och alternativen betydelse i vården för kvalitet och utveckling. Det intressant och lite betänksamma var att man från flera håll odlade föreställningar att det är sedan vi fick LOV som den ojämlikhet vården förstärktes. Men det är inte korrekt!

I internationella studier där man jämför västländer så visar det sig att Sverige sedan mycket lång tid har en sjukvård som ger den med bättre utbildning och högre inkomster bättre vård. Det beror inte på att man betalar för sig utan för att man kan hävda sin rätt, vilket inte alla vill eller kan. Den svenska kulturen med underdånighet inför vården och särskilt doktorn har medfört att den som känner sig i underläge, inte är så välutbildad heller inte vågar driva på eller ställa krav. Det är ett skäl till att vi i Sverige har en mer ojämlikhet vård än andra västländer. Sedan vet vi att behandlingstraditioner och mer eller mindre goda rutiner, följsammes till nationella vårdriktlinjer gör att vården blir olika och ojämlik. Så för mig gör man det alldeles för enkelt för sig när man påstår att patienters utökade rätt att välja och att det finns något riktigt att välja mellan skulle vara orsaken till ojämlik vård, det är snarare så att man har en annan agenda - man tycker inte om alternativ i vården och människors rätt till självbestämmande!

Skickat via Blogsy