Förtroende och tilltro

I en intressant kolumn i Östran skriver tidigare ministern Hans Karlsson om varför man ska rösta på ett part i eller inte. Hans tes är att man oavsett personer och förtroende för henne ( jo det handlar om Mona Sahlin helt och hållet) ska rösta på det parti man delar värderingarna med. Det han väljer att bortse ifrån i sitt resonemang är att värderingarna bärs av företrädare för partiet och de måste skapa förtroende för att man kan leverera, att man har förmågan. Och det är här Karlsson har sitt bekymmer för han erkänner ju indirekt att inte heller han har förtroende för sin partiledare att hon kan leverera, men han röstar ändå på S. Det må vara hans val och allt annat hade varit helt sensationellt. Men sanningen är ju den att en stor del av svenska folket drar en annan slutsats - man litar inte på hans partiledare, man saknar förtroende och då rösta man på något annat parti med företrädare man har förtroende för.

Dessutom har ju inte de rödgröna så lätt just nu i själva förtroendefrågan, i DN kan man idag läsa hur tjänstesektorn går mot en allt bättre konjunktur eller att internationella valutafonden öser beröm både över riksbanken och regeringen.Det är så förtroende skapas, man driver en politik, den ger resultat och utifrån det blir man testad och kan bygga förtroendekapital. Det har Alliansens gjort och det är därför dess partiledare har ett gott förtroende.

Allianspartierna gemensamma utmaning är nu att spänna bågen för vad förtroende ska användas till för att förnya Sverige de kommande fyra åren.