söndag, oktober 31, 2010

Majoriteten tar över alliansens politik

Den gångna veckan har landstingsmajoriteten bit för bit publicerat lite från deras kommande budgetförslag, enligt känt manér från Alliansregeringen. Det intressant är att man presenterat sådant som vi från Allianspartierna drev hårt i valrörelsen ch i en del fall sedan flera år tillbaka.

Äntligen ger man lite vika för den kritik vi haft mot de orimliga avgifter man införde på hjälpmedel, men prestigen sitter så hårt att man kan inte korrigera misstaget helt utan håller kvar en ganska rejäl del av avgiftshöjningarna. Om man nu ändå skulle erkänna sitt misstag så kunde man väl gjort full reträtt - men icke!

Sedan har man nu släppt att man följer vårt förslag om att fördubbla antalet psykologer i primärvården, men det är ett litet steg man tar framåt. Dock är det bra att man tillskjuter medel för detta ändamål och inte tvingar psykiatrin att avstå dessa resurser.

Man påstår nu att man ska satsa på rehabilitering, men finläser man den pressinformationen så framgår det inte alls om nu tar steg två och skapar en fullvärdig enhet för medicinsk rehab i Västervik eller om det är en ny halvmesyr. Om de hade följt Allianspartiernas förslag så hade vi nu varit på väg att verkligen skapa denna fullvärdiga enhet - nu vet vi inte ens om det något med det under de närmaste åren.

Dock återstår det flera intressant frågor att få svar när majoriteten presenterar sin budget i veckan:
- Kommer psykiatrin få behålla sina tillfälliga medel som man haft de senaste åren - 6 miljoner gör skillnad?
- Hur kommer man hantera IT fövaltningens stora underskott - hur mycket utökas deras ram med?
- Blir det pengar till några nya familjecentraler eller är det i praktiken stopp?

Frågorna är många fler - det blir intressant att se om de får några svar i veckan?

avstängd - säger upp sig - köerna ökar, vad är det som sker?

Oktober är snart över och jag måste erkänna att efter valet har det dagliga bloggandet fått vila lite, det har kommit och gått.... men nu efter några dagars ledighet och med en ny mandatperiod som börjar i morgon är det dags att ta fram tangentbordet igen.

Jag har den senaste veckan varit på resa och snabbläste igår kväll veckans Barometern. Det var intressant och lite överraskande. De negativa rapporterna från landstinget var flera och gav oroande signaler för den närmaste tiden. När jag läste historien om distriktsläkaren som fått snabb-byta arbetsplats eftersom han sagt upp sig efter många års arbete i lt blir jag lite fundersam över handlaget. Det är förvisso så att landstingets primärvård är mer konkurrensutsatt sedan hälsovalet infördes, men det betyder ju att patienternas makt har ökat och det är de som styr vart resurserna går. Att dp snabbt tvinga en populär doktor att flytta för att han ska börja hos en konkurrent och inte låta han avsluta eller överlämna sin patienter är att förlora patientperspektivet och drabbas av konkurrensblindhet. Om jag vore patient och fick uppleva hur min doktor bara förflyttades utan att få avsluta eller överlämna pågående ärenden så skulle jag som patient ställa mig frågan om jag vill vara patient på ett sådan ställe som mer ser sitt eget intresse snarare än patientens.  Kära primärvård patienterna är viktigare än konkurrensen och man bör nog fundera på hur man framöver ska hantera liknande situationer.

Sedan kom historien om ambulanschefer som säger upp sig och fackliga representanter som avsäger sig sina uppdrag det är allvarligt och ger intrycket av en ledningsorganisation som förlorat det viktigaste man har - förtroende! Jag kan inte bedöma om den organisationsförändring man vill göra är rimlig, men det är inte rimlig personalpolitik att mellanchefer och fackliga företrädare "säger upp sig" för att man inte tror på ledningen och dess förändringsarbete. Det blir dessutom inte mer hedrande när man som ledning börjar backa när media nosar upp frågan. Det är dåligt handlag och bristande personalpolitik.
Båda dessa exempel ger en signal om att personapolitiken inte riktigt funkar som den ska och jag undrar vad det tillträdande landstingsrådet med ansvar för personalfrågorna har för åsikter om de brister och problem som veckans händelser avslöjat. Jag skälet till att jag inte pekar på en konkret person är att vi vet inte vem som får detta ansvar blnad majoritetens landstingsråd, eftersom man ska utse en annan person till ordförande i personaldelegationen och hon har inte de övergripande ansvaret för personalfrågorna enligt det reglemente vi nu har i landstinget.

Så min fråga är - vem tar ansvar? Och tycker denna att det nu avslöjande händelserna är uttryck för en fungerande personalpolitik?

fredag, oktober 22, 2010

vårdgaranti en tävlan - neeejjj!

Idag när redovisningen av väntetider i vården gjordes så skickade landstinget, som brukligt, ut ett pressmeddelande. Där poängteras väldigt tydlig det man i vården lyckats bra med under september - nämligen besök till specialistdoktor på sjukhusen. Det görs bl a poäng av 1:a platsen  till besök, och  man får lite intryck av att det är det viktiga. Men så är det ju inte - det viktiga är resultatet - att 90% fick sitt besök i rimlig tid - trots det fick 10% eller ett stort antal människor vänta onödigt länge. Pressmeddelandets utformning  får sedan avtryck i en förkortad och väldigt okritisk redovisning av Radio Kalmars - där man frankt som huvudrubrik påstår att landstinget är bättre än riket.... vilket bara är delvis korrekt och egentligen ointressant. Men det man då i sin rapportering förminskar är det faktum att nästan 25% av dem som ska få en behandling väntat längre än 90 dagar - vilket är helt oacceptabelt. Det hade kunna vara så att vården i Kalmar län hade varit bäst med det resultatet - 1.a men det är ändå inte ok. Platsrankningen spelar egentligen ingen roll utan det som spelar roll för medborgare och patienter är hur många som fick vård tid och hur många fick inte, det borde både landstingets information och pressens bevakning handla om, inte om det är pallplats eller ej!!

äntligen tar de rödgröna ansvar för rehabiliteringsgarantin

På debattsidan i barometern idag ( ej på nätet av någon obegripligt anledning) så tar äntligen de rödgröna i landstinget ansvar för rehabiliteringsgarantin och det faktum att man beroende på handlingsförlamning alternativt ideologisk dogmatism låtit människor bli utan rehabilitering som man har behov av och RÄTT till.

Jag har ett antal gånger gjort markeringar i denna fråga och bl a föreslagit att man bör köpa tjänster, men det har varje gång föraktfullt avvisats - nu säger de rödgröna att det är precis det man ska göra  - det är bra men det är två år försent!

Sedan är det ju lite kul att det ansvar jag har begärt att de ska ta, tar de först när en duktig doktor med specialisering på rehabilitering börjar ställa frågor och undra varför så lite sker. Skönt att när det inte lyssnar på mig åtminstone lyssnar på en klok doktor!

Vårdgaranti i luften

I höst kommer det på´allvar att visa sig vilka som har god tillgänglighet till vården, för det är först nu som kraven är så skarpa att de verkligen ger en indikation på hur god tillgänglighet respektive landsting har. Därför är det med viss oro man kan se på dagens redovisning i DN av hur läget är efter september månad, det signalerar inte att många landsting kommer att klara tillgängligheten på ett tillfredsställande sätt och därmed ej heller få del av pengarna i kömiljarden.

Landstingen har tagit på sig att nå en nivå som innebär att man ska klara vårdgarantin till minst 80% i genomsnitt under hösten. När man nu kan se att efter september månad så framgår det av väntetider i vården att några landsting klarar enbart runt 50% och ganska många ligger på mellan 60-70% så signalerar det väldigt tydligt att man kommer inte att nå upp till de krav man borde.

Men dennna uppföljning är viktig för den visar att vi har fortfarande mycket kvar att göra för att få vården att fungera som det är avsett och när man tittar på vilka som klarar uppdraget så finns det inget samband med kostnaderna i berört landsting, snarare tvärtom. Att klara vårdgarantin handlar om att systematiskt arbeta med vårdprocesserna och vårdflödet. man måste se till att man har ordentliga planeringsrutiner och ordentlig uppföljning - det är bara då man får ordning på väntetiderna.

För Kalmar län är uppföljningen en varningssignal - vi klarar inte vårdgarantin på ett tillfredsställande sätt i september - om vi inte ska förlora greppet om detta så krävs ett ännu starkare fokus på vård i tid - just idag känns majoritetslöftet om köfrivård avlägset!

torsdag, oktober 21, 2010

Osunda vanor....

Igår deltog jag i en seminariedag kring nya nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder - kort sagt förebyggande arbete. Det fokuserar på fyra områden där vi människor gärna lever på marginalen av vad som är nyttigt för oss. Det är rökning och tobaks användning, riskbruk av alkohol, för lite motionerande och osunda matvanor, dvs för lite frukt och grön och för mycket sötsaker....

Det är väldigt bra att man nu tar fram riktlinjer för detta arbete. Det kommer att göra att betydelsen av det och legitimiteten för det ökar. En av de genomgångar vi hade visade att vi använder inte idag alla de kontaktytor vi har med medborgarna för att arbeta förebyggande. det är t ex märkligt att vi inte använder tandvården mer som möter både barn och vuxna. Dessutom är det så att många av dessa osunda vanor påverkar vår tandstatus så det finns en väldigt naturlig ingång för tandvården att delta i det förebyggande arbetet. Ska vi lyckas med att minska mängden sjukdomar orsakade av osunda livsstil så måste alla delar av sjukvården bidra, där finns en stor utmaning de kommande åren.

Sedan kan jag inte låta bli att tycka att läkaren Dan Johannesson är både modig och stark i sin tydlig kamp (se barometern)  mot rökningen. Det är väldigt betydelsefullt att han som doktor tar så tydlig ställning och dessutom sparkar på politiken, för det är så att en del av dessa frågor kan politiken påverka och det borde vi ta på större allvar!

tisdag, oktober 19, 2010

Psykatrin och dess svårigheter

Den som följt mitt skrivande vet att jag upprepad gånger skrivit om brister i den psykiatriska vården. orsaken är att det är den sjukvård som jag menar att vi har mest kvar att göra för att verkligen möta patienternas behov. Jag vet att det finns många anställda som gör ett fantastiskt arbete, men när vi tittar på helheten kan jag konstatera att psykiatrivården som system räcker inte till.

Idag har det kommit flera goda nyheter, en är att Linneuniversitetet nu fått examensrätt för psykologutbildning enligt barometern och östran. Det är bra! Vi behöver fler nyutbildade psykologer och vi behöver ett större utbud av psykologer i vår del av landet. Med rätt utformning av utbildningen kan detta bli ett bra steg för framtida utveckling av psykiatrivården. Ett annat intressant initiativ idag är det som Alliansen i Stockholm initierar där man nu vill införa vårdval även inom psykiatrin. Jag tror att det är helt rätt, det ökar patientfokus och skärper verksamheten. Det viktiga för att detta ska fungera är att patienterna kan göra medvetna val, att olika enheters kvaliteér blir lätta att begripåa och att man utifrån det som patient kan göra medvetna val- Här finns den största utmaningen men den i sig kan bidra till en positiv verksamhetsutveckling.

För det behövs! Jag hade idag ett samtal med en anhörig till en patient inom psykiatrin. Summan av det samtalet är att vården misslyckas med sitt uppdrag, den hänger inte ihop, är slumpmässig och varken patient eller anhörig kan uppleva att någon medicinskt ansvarig tar ansvar och håller ihop vården. Jag tycker det är väldigt bekymmersamt att den sköraste patientgrupp vi har behandlas på detta sätt och att vården som helhet inte har larmklockor som ringer och varnar när inte vårdkedjan funkar. Trycket på förändring och ansvarstagande för en patientorienterad systematisk vård måste öka för så här långt räcker det inte till!

måndag, oktober 18, 2010

Så är då länspusslet lagt!

Äntligen är länspusslet lagt och förhandlingarna mellan Allianspartierna avslutade. Igår kväll beslutade Centerpartiets nomineringskommitté i länet att föreslå vår stämma nästa lördag att jag ska få fortsätta som vice ordförande i landstinget fyra år till. Det ska bli kul och med detta uppdrag finns det två utmaningar för mig som gruppledare för Centerpartiet och sammanhållande ledare för Alliansen:
1) Centerpartiet ska göra ett plusval om fyra år
2) Allianspartierna ska ta tillbaka makten - eller om vi gått in i en större region - bidra med ett starkt Alliansbidrag till ett nytt fullmäktige.

Det känns bra att jag får fortsätta samarbetet de kommande åren med mina Allianskamrater, Henrik Yngvesson som ansvarig för sjukhusvården, Gudrun Brunegård med ansvar för Primärvård mm samt Pierre Edström ansvarig för bl a Psykiatri och personalfrågor.  Tillsammans ska vi nu utmana och kritiskt granska den rödgröna majoriteten i landstinget!

Men denna uppgörelse innebär också att förutsättningarna ändras i Regionförbundet. Centerpartiet förlorar ordförandeuppdraget, vilket nu nomineras av moderaterna istället. De har ikväll föreslagit Harald Hjalmarsson, just nu ks ordförande i Västervik. Det är en bra kandidat och han kan bidra till att vi kan skapa en positiv regionprocess de kommande åren.

Vårt län och landsting står inför stora utmaningar de kommande åren - nu börjar lagen formas, nu handlar det om politiskt engagemang och politisk kreativitet om vi ska göra något bra av detta. Det hoppas jag att medborgarna ska uppleva!

fredag, oktober 15, 2010

brist på plats eller dålig organisation

Sedan en tid tillbaka blir diskussionen om överbeläggningar på våra sjukhus allt intensivare. Arbetsmiljöverket har sedan en tid bedrivit en intensiv tillsyn på eventuella arbetsmiljökonsekvenser av överbeläggningar. Socialstyrelsen har gjort ett antal markeringar och ofta, tyvärr, gjort det till en fråga om antalet sängar eller platser på sjukhusen. Idag i DN lyfts frågan fram också utifrån ett perspektiv om patientsäkerhet och integritet, särskilt i fråga om sk blandade salar.

Vid vårt senaste landstingsfullmäktige hanterades en interpellation på temat och av det svaret framgick att beläggningen på våra tre sjukhus ligger runt 90%. Det betyder att det då och då händer att det blir överbeläggning men inte att det är särskilt vanligt. Men den som följt denna diskussion genom åren vet att sjukvården i Kalmar län haft mycket större bekymmer med överbeläggning på vårdplatser tidigare - då vi också hade fler platser på våra sjukhus.

Jag är rädd att man gör det alldeles för enkelt för sig att tro att överbeläggningar handlar om brist på sängar - det är en symptom, men inte huvudorsaken. Grundproblemet är istället brister i hur vårdprocesserna fungerar, hur akutmottagningar fungerar, hur sjukvården för våra mest sjuka äldre funkar osv. Därför är det ingen lösning att tala om att vi behöver fler platser på sjukhusen utan vi måste angripa bristerna i hur vården fungerar i vardagen - då kan vi lätta trycket och minska risken för överbeläggningar.

För å andra sidan är det inte acceptabelt att man tvingar män och kvinnor att dela sal och utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv så är överbeläggningar ett avgörande problem, så problemet måste åtgärdas. Men det gäller då att man gör rätt saker - bättre fungerande vårdprocesser!

onsdag, oktober 13, 2010

landstingsöverskott tack vare regeringen

Idag har vi haft landstingsstyrelse och bland annat diskuterat delårsbokslut. Det visar på ett extra stor överskott som majoriteten väldigt gärna vill ta åt sig äran för, men inget kunde vara falskare. Det beräknade överskottet för helåret är 223 miljoner och det uppstår tack vare statens konjunkturstöd på 98 miljoner, den förbättrade tillväxten beroende på bra ekonomisk politik med 106 miljoner och därtill de av regeringen initierade sänka sjukavgifterna, så ser det ut egentligen!!

Resultatet visar att det gör skillnad vilken regering vi har och det är bättre med en regering som lyckas skapa tillväxt och höjda skatteintäkter än en regering som lovar ut ofinansierade bidragshöjningar.

Ett steg framåt för hälsoarbetet

Idag har Socialstyrelsen enligt DN presenterat förslag till nationella riktlinjer för att minska livsstilsrelaterade sjukdomar. Och jag säger äntligen! I Kalmar län inledde vi detta arbete uttalat 2003 med ett större projekt som nu har lett fram till att alla vårdcentraler ska också ha hälsorådgivning och erbjuda tobaksavvänjning, motion på recept osv. Det betyder att redan idag ska alla vårdcentraler i länet motsvara socialstyrelsens riktlinjer. Doktorerna har en central roll i detta arbete och det motstånd som tidigare har funnits, hoppas jag nu helt försvinner med att vi får nationella riktlinjer för arbetet.
En viktigt pusselbit för att motverka framtida behov av sjukvård är att hälsoarbetet blir mer framgångsrikt och minskar riskerna för ohälsa - då kommer resurserna lättare räcka till alla dem med tydliga behov:

torsdag, oktober 07, 2010

Rödingarna i norr slår till!

I Västerbotten visar socialdemokraterna sitt rätta socialistiska jag ånyo enligt Dagens Medicin. Nu ska man ta ifrån 16 sjukgymnaster deras företag som de under många år byggt upp och förneka dem möjligheten att arbeta vidare eller sälja sitt företag allt i strid med existerande lagars intentioner. Dessutom vilket är än viktigare blir tusentals patienter av med en behandlare de känner. Så går det när ideologisk enögdhet och dogmatism förblindar en politisk majoritet. Det är inget annat än bedrövligt och jag tror att den nya Alliansregeringen bör se över lagstiftningen så att sådant här inte kan ske framöver!!

Mina funderingar kring valet finns idag på Emil..

Idag finns nedanstående inlägg publicerat på Emil-sajten!


En sådan seger till och vi är förlorade?!
Resultaten i valet den 19 september var en historisk seger för Alliansen. För första gången i modern tid får en borgerlig regering förnyat förtroende, därtill med ett större stöd än när den första gången blev vald 2006. Idag när den nya Alliansregeringen tillträder så är det med ett tydlig förstärkt stöd i väljarkåren i jämförelse med det rödgröna regeringsalternativet. Men det sägs ju att varje seger innehåller fröet till kommande förluster och det finns det i detta fall orsak att fundera över.

Valresultatet är en framgång för Allianspartiernas gemensamma arbete under fyra år. Det är så framgångsrikt att i den vallokalsundersökning som gjordes på valdagen visar det sig att väljarna i alla Allianspartierna föredrar en Alliansregering framför en regering med enbart det parti man just röstat på. De borgerliga väljarna uppfattar Alliansen som ett sammanhållet politiskt alternativ där det fyra partierna var och en bidrar till att skapa något som är bättre än en renodlad en-parti regering skulle vara. Det är särskilt intressant att detta gäller också för de moderata väljarna. Så även om moderaterna gör ett succéval så är väljarnas signal tydlig – ”vi har röstat för en Alliansregering och för en fortsatt utveckling av Alliansen.

Men valresultatet innehåller också tydlig sprängkraft, tre av partierna undermineras och det fjärde växer i huvudsak på de övrigas bekostnad. Överströmningen från vänstersidan finns där, men en stor del av Moderaternas plussiffror är från övriga allianspartier. Med en sådan utveckling kommer Moderaterna att kunna bli landets största parti, men kanske med konsekvensen att ett eller flera Allianspartier råkar illa ut och krymper ner nära eller under den beramade 4% gränsen till riksdagen. Jag inser att utifrån ett mandatperspektiv kan man säga att de tre mindre partiernas inflytande bör minska, men det är att underminera hela Allianskonceptet och riskerar att ställa Allianspartierna utan makt för lång tid efter nästa val.

Jag kan misstänka att det finns en och annan som drömmer om att Moderaterna skulle kunna erövra Socialdemokraternas gamla position som 40% parti. Sannolikheten för det är inte stor i Sverige och en sådan tillväxtstrategi riskerar att istället leda till att regeringsmakten försvinner för lång tid till vänsterhalvan.

Man kan ju tycka att problemen för de tre mindre partierna är deras eget, men då glömmer man att det är förtroendet för Alliansen som även ger moderaterna styrka och utan en hel allians blir det varken regering eller ledning av landet. Allianskonceptet är en gemensam fråga för de fyra partierna! Därför menar jag att vi behöver gemensamt utarbeta en strategi som ger även de tre mindre partierna ett tydligt utrymme och att deras position i regeringsarbetet stärks inte försvagas. I den regeringsbildning som redovisades i veckan så har man på ytan och till antal försökt hantera balansens i regeringen. Men ser man till sakförhållandena så har de tre mindre partierna fått minskat politiskt ansvar genom att portföljerna för respektive ministrar gjorts om. Jag tror tyvärr att det är ett steg i fel riktning – det politiska inflytandet avgörs inte av antalet ministrar utan vilka frågor man har ansvar för och med fler frågor hos det stora partiet har man ökat riskerna för de mindre partierna.

Någon kan tro att jag argumenterar för en partisammanslagning, det gör jag inte. Det tar för mycket energi och effekten är väldigt svår att förutsäga. Jag tror istället att man måste arbeta på annat sätt, både från de enskilda partiernas sida och i regeringen gemensamt, för att säkerställa en möjlighet till en stabil maktbas för Allianspartierna framöver. De olika partierna måste än tydligare få äga fler frågor än vad som varit fallet den gångna perioden. Debatten mellan partierna måste bli tydligare, så att medborgarna kan se och förstå de olika partiernas bidrag till alliansens arbete. De senaste årens starka konsensus leder till att partiernas konkurrensförmåga suddas ut och det är på sikt förödande för både partiernas utveckling och det gemensamma Alliansbygget. Vi behöver nu en frisk debatt om hur visionen för ett avsossefierat Sverige ser ut, där har de olika partierna alla skäl att ta för sig i en sådan debatt.

För mig som Centerpartist rymmer det nuvarande läget både farhågor och möjligheter. Centerpartiet gjorde totalt sett ett dåligt riksdagsval och basen för partiet har underminerats, vilket den sk VALU visar. Vid sidan av Folkpartiet har vi nu de mest rörliga väljarna och det är en negativ utveckling jämfört med hur vi har haft det tidigare där en väldigt stor andel av väljarna har varit kärnväljare. Men den transformering av partiet som genomförts de senaste 6-8 åren måste nu fullföljas, även om det kommer att göra det än tuffare i traditionella centerfästen.

Om vi ska öka överströmningen mellan blocken måste partiets profil som ett parti som ser människan bli än tydligare. Det liberala anslaget måste förstärkas med ett än tydligare socialt anslag som både rymmer att stå upp för den gemensamma välfärden, som att det ska vara möjligt att leva i hela Sverige, med bra service och möjlighet till jobb och företagande. Det omsätts i så enkla frågor som att se till att digitala kommunikationer och mobil kommunikation fungerar både på norra Öland såväl som inne i Kalmar. När marknaden inte sköter sig och levererar det den ska, så måste politiken markera tydligt. Centerpartiets fokusering på företagandets villkor har varit rätt, men den måste kompletteras med ett tydligare anslag på sociala frågor som berör de många människorna direkt såsom välfärdens kvalitet och innehåll. Här finns en viktig utmaning för partiet de kommande åren om vi ska kunna vara en viktig del i Alliansens valrörelse 2014.

Om inte partierna varför sig och gemensamt tar sig an dessa viktiga frågor och finner goda strategiska lösningar är risken stor att överlevnadsinstinkten i de enskilda partierna tar över och det framgångsrika allianskonceptet sprängs för en sådan här seger till klarar sannolikt inte de fyra partierna i Allians för Sverige!


onsdag, oktober 06, 2010

Löhnn är en sann socialist

Jag förundrades i den nyss avslutade valrörelsen över hur röd miljöpartisten Jonas Löhnn var i sin argumentation. I den socialförsäkringsdebatt som genomfördes i Emmaboda argumenterade mer socialistiskt än den närvarande vänsterpartisten. I dagens Barometern fortsätter han på det inslagna spåret - dock i rollen som ordförande för avfallsbolaget KSRR. Han hävdar att han tror inte på att avfallet minskar om hushållen får betala per kilo för hur mycket avfall man lämnar. Han påstår att det hamnar då någon annanstans för så är det....

Men där dyker rödingen  upp igen. I alla andra sammanhang påverkar priset människors beteende och det gäller även när man kastar soporna. Vägning och pris per kilo innebär att man som konsument har fått ett värde på att bättre sortera sin sopor och sortera så långt det bara går, så att man slipper betala för onödiga kilo. När det är gratis att slänga så mycket jag vill då är risken stor att man också gör det. När vi i Emmaboda införde vägning av sopor i början av 90-talet så minskade sopmängden direkt och den hamnade inte i skogen... utan sorteringen blev bättre. Så Jonas Löhnn ta av de socialistiska glasögonen och inse att prissättning är också ett redskap i miljöarbetet - med vägning och pris per kilo så skulle KSRR få mindre mängd osorterade sopor att ta hand om - det vore en miljöframgång!

måndag, oktober 04, 2010

(s)å det kan gå...

Talmansvalet är avgjort och det som skulle bli en uppvisning i ny rödgrön taktik blev platt fall. Per Westerberg blev vald till talman utan SD stöd, vilket tydligt konstateras i DN och Aftonbladet. Den av den Sahlinska hjärntrusten uttänkta idéen att Alliansen skulle få ta sitt första politiska beslut med stöd av SD genom att man lanserade en egen talmanskandidat som man hoppades att SD skulle rata blev det inget med. Istället framstod taktiserandet i all sin nakenhet. Man klarade inte av att genomföra den eftersom Bodström åkt till USA, en gick på toa och en hade kurage nog att rösta på Westerberg, antagligen för man vill inte ens ta risken att Kent Härstedt skulle bli vald med hjälp av SD mandat. För det hade varit en politisk historisk händelse av rang - en socialdemokrat val på SD mandat till talman.

Nu blev talmannen vald på en sammanhållen allians i majoritet - det var bra!

fredag, oktober 01, 2010

(S)D stöd - ja tack

Återkommande i valrörelsen upprepade Mona Sahlin och andra från d rödgröna att de skulle minsann inte göra sin politik beroende av SD. Det kan inte läsas eller förstås på något annat sätt än att man ska inte genomdriva något av sina förslag med hjälp av SD. Döm om min förvåning, och den delar jag uppenbarligen med många läs Anders W Jonsson, Departementet m fl när man nu började argumentera för att s visst skulle lansera en egen talman mot Alliansen. Först tackade Björn von Sydow nej och menade att han skulle minsann aldrig kunna tänka sig bli talman genom att bli vald av SD - hedersamt. Vi var väl många som då tänkte att då inser de rödgröna att det där är inget bra spår, men icke! Mona och gänget är nu så ivriga så nu har man letat fram Kent Härstedt och enligt media idag (se Aftonbladet, DN, SvD m fl ) så föreslås han nu bli talman. Och nu säger S partiledare, nej vi tar ingen hänsyn till SD när vi lägger våra förslag.... det betyder att aldrig driva politik med SD har bytts mot visst kan vi det och vi är beredda att ta ansvar för en politik som bygger på SD röster. För nästa steg måste ju vara att man är beredd att tillsammans med SD fälla regeringen... Det är ett stort ansvar man då tar på sig och löftet om att inte släppa fram SD har bytts mot att vi styr gärna med SDs indirekta stöd - redan i första voteringen. Så mycket var ALDRIG värt - skäms!