fredag, december 21, 2012

Det saknas ett vi!

Man kan läsa förslaget till nytt ideprogram på olika sätt, många begrepp såsom hållbar framtid låter rätt, men vid sidan av det finns en annan värderingsgrund som är besvärligare. Misstron mot samhället och gemensamma lösningar.

Det antyds i programmet och har gjorts idebatten runt programmet att nu blir centerpartiet värderingsstyrt till skillnad från intressestyrt men så länge jag har varit med så är det väldigt starka värderingar som styrt inte intresse. Nej till Kärnkraften, där var det bristen på långsiktighet och hållbarhet som var kärnan i motståndet - aktuell värdering, eller Öresundsbro motståndet, tveksamheten till ökad bilism, och hotet mot Östersjön - dvs Var bron en hållbar lösning?!
C har varit värderingsstyrt länge men frågan är nu vilka grundläggande värderingar som ska styra framöver?

I det program som nu presenterats så finns hållbarhet med som ett bärande tema, decentralisering återanvänds som begrepp, men bredvid detta finns en grundläggande värdering som beskrivs som liberalism, men som jag inte tror ska beskrivas så. Det är snarare individualism i en väldigt skarp form. Så långt möjligt ska man klara sig själv, samhället och andra ska inte lägga sig i. Det kan låta bra, men andra sidan av det är att man själva ska se om sitt hus, svaghet finns inte, maktunderläge finns inte. Det får till konsekvens att man gör flera märkliga eller extrema ställningstaganden, typ alla regler och lagar på arbetsmarknaden ska bort, man ska få leva i reglerad polygami, samhället ska garantera grundtrygghet men inte mer, likvärdighet i välfärden Sverige ska inte garanteras etc Det är här värderingarna skär sig.

Hillary Clinton skrev för ett antal år sedan en bok med titeln “It takes a village to raise a child”. Avsikten med boken och titeln var att fånga det faktum att det räcker inte med individualism och eget ansvar, det behövs en samhällsgemenskap och gemensamma insatser för att vi ska skapa ett tryggt samhälle för våra barn. För Centerpartiet har det alltid varit en självklarhet att vi ska hjälpas åt och att politiska gemensamma lösningar är ett viktigt redskap för det. Därför blir ideprogrammets inriktning mot en avlövad stat och att vi ska ska befrias från staten/samhället ett stort ideologiskt steg som i varje fall inte jag delar. Det är också uttryck för kanske den största bristen i förslaget - bristen på solidaritet. Det finns förvisso argumentation för tillgång till sjukvård och välfärd för alla medborgare gemensamt finansierad, men det bottnar inte i en argumentation för varför, att vi tillsammans har ett ansvar för varandra, solidaritet. Och den som har det lite bättre ska bidra med lite mer. Ett nytt ideprogram som ska fungera för mig som Centerpartist måste innehålla ett vi, en gemenskap och en insikt om att vi behöver varandra och att vi behöver ett samhälle som också balanserar maktförhållanden och kan skapa förutsättningar för jämlikhet. Det saknas och det måste bli en del av det program som antas av stämman i vår!