Vård och demokrati

Ikväll efter en vecka på snö så följer jag den amerikanska representanthusets debatt kring sjukvårdsreformen som debatterats så länge. Det är intressant att följa både den retorik som används men också det politiska formalia spel som pågår. I media, som DN ikväll framgår osäkerheten in i det sista om hur voteringarna under kvällen ska falla ut. Men för min egen del är jag efter att ha hört debatten övertygad om att Demokraterna och President OBama klarar hem den den största social reformen i USA på väldigt väldigt länge. Det är bra.

Men för mig finns det två men. Det ena är att man i den amerikanska demokratin tillåter sig att ha ett regel och voteringssystem som blir ett hinder för utveckling och försvårar för en politisk majoritet att fatta beslut. Jag tycker det är bra att det i en demokrati finns en långsamhet, men det system amerikanerna väljer att leva med framstår ibland som mer än lovligt långsamt.... Det har bl a inneburit att en väldigt stor andel av befolkningen stått utan sjukförsäkring onödigt länge!

Mitt andra men är den sjävbild man odlar i representanthuset. Förvisso är det säkert så att alla nationer odlar bilden av sig själv som väldigt duktiga och framgångsrika. Men när man hör en del av inläggen i den amerikanska debatten om sjukvård så undrar jag om det inte finns någon känsla för att man bör kolla sina påståenden och grunden för sin övertygelse... I flera stora jämförelse så framstår det amerikanska sjukvårdssystemet som i bästa fall medelgott och sett ur ett kostnadsperspektiv är det inte resurseffektivt  ej heller om man tar in det faktum att väldigt många inte omfattas av en sjukvårdsförsäkring. Om man i det läget hävdar på fullt allvar att man har världens bästa sjukvård har man missat någon lektion i sjukvårdsskolan. Som politiker tror jag att man gör sig själv en otjänst och servar sina väljare dåligt om man inte åtminstone försöker skapa sig en bild av hur verkligheten ser ut både i närområdet och rnt om i världen. Det ställer då krav på att man som politiker både har möjlighet och tar chansen att göra studiebesök och studieresor - annars kan man inget lära.

Till sist - det som nu blir en historisk reform.... är ändå inte en frändring som riktigt kommer täcka alla amerikaner - de har fortfarande en bit att varandra!