Vilken hjälte

Igår fick jag lyssna till en svensk hjältinna! Aftonbladet och någon Tv kanal delade i höstas ut pris till vad man kallade årets hjältar. En av dem som fick priset var Therese Eriksson. Hon är idag en 22-årig driftig kvinna som tagit på sig ett stort uppdrag. Hon är uppvuxen i en familj där hennes mamma blev alkoholist och drabbades av psykisk sjukdom när hon var tonåring och där hennes pappa inte orkade/klarade av att vara vuxen och förälder. Det blev Therese som fick vara den vuxne i familjen. När hon fick priset "svensk hjälte" så fick önska ett pris och valde då att hon ville möta svenska makthavare inom sjukvården och socialsektorn för att få berätta sin historia och det gjorde hon igår i riksdagshuset. Vi var ett tjugotal personer som var samlade, från socialministern till SKL företrädare.

Den historia hon berättar får mig att både bli glad och oerhört bedrövad. Glad över att en människa kan bli så stark och ur ett elände och få energi att skapa något som kan hjälpa både henne själv och andra. Hon har skapat organisationen Maskrosbarn som försöker vara ett stöd för och kunskapsspridare kring barn och ungdomar som lever under dessa svåra familjeomständigheter. Bedrövelsen kommer av att trots all kompetens, alla resurser vi har i socialtjänst och sjukvård så kan vi misslyckas så kapitalt och hennes berättelse visar på att vi ser inte barnen, frågar inte efter hur de mår och ger dem inte det stöd de borde få.

I den barnrapport vi presenterade från Allianspartierna för ett tag sedan har vi ett litet avsnitt om detta. Jag är efter gårdagen övertygad om att vi måste lyfta detta mer för att se till att barnen blir lyssnade på och ges stöd. Om du har en möjlighet att lyssna till Therese - gör det, kan du bjuda in hennes organisation till din skola eller socialtjänst eller psykiatri - gör det. Du får något att arbeta vidare med!