Jag har tidigare skrivit om Anna Odells konstskapande som ledde till en nödvändig och intensiv debatt om hur psykiatrin i vårt land fungerar. Jag har hela tiden tyckt att hennes aktion var fullt acceptabel i relation till den ökade debatt och diskussion det lett till. Och jag är medveten om att inte alla hållt med mig.
Idag skriver Anna Odell i DN och berättar sin historia på ett väldigt bra sätt. Det finns en nyckelpassage i texten som jag tycker är oerhört viktig:
Mina anhöriga var oroliga över att jag skulle komma till skada, eftersom de av erfarenhet vet hur våldsamt ett omhändertagande kan gå till. Det gjorde det ännu angelägnare för mig att genomföra iscensättningen. Om det är så farligt att vara i behov av vård blev det desto viktigare för mig att försöka belysa det. ur DN
Det anger drivkraften och ett av de motiv som jag tycker motiverar varför hennes insats var så viktigt. När man till det lägger själva "behandlingen" på sjukhuset så signalerar det hur viktigt det är att vi fortsätter debatten, men också sätter sökarljusrt på hur psykiatrin ibland hanterar utsatta människor och det överläge man alltid har i vården. Läs artikeln och ta ställning! Vi måste hjälpas åt för att vården ska fungera ännu bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Crister, jag har själv varit på Beckomberga Mentalsjukhus.
Och idag har jag skrivit en hyllningsdikt till Annan Odell.
Vad tycker du om den, kanske man kan våga att undra?
Skicka en kommentar