Handlingsförmåga är avgörande för glasriket, inte lerkastning

I ett inlägg fyllt med vackra adjektiv utgjuter Boda invånaren Marko Ahonen sig över ett blogginlägg som jag gjorde förra fredagen och som Barran publicerade delar av i måndags. Om man skalar bort alla alla invektiven så är vi uppenbarligen överens om att nya grepp behövs. Sedan delar jag inte åsikten att museet i Boda är en motor för utvecklingen. Den har bundit alla kommunala resurser för lång tid vilket gör att kommunens handlingsfrihet i nuläget är väldigt begränsad. Jag hoppas att The Glass factory blir en framgång, men den är ingen lösning på glasrikets bekymmer.

För att lösa det behövs en ny kreativ och innovativ insats mellan glasarbetare - konstnärer/designers - och nya hyttägare. Den modell Orrefors Kosta Boda använt är uppenbart ett misslyckande och därför måste man söka sig ifrån den vägen! Frågan är ju istället vad Målerås gör som är rätt och vad kan man lära av det? Istället för vackra adjektiv vore det ju intressant att höra vad Marko Ahonen har för idéer och själv vill bidra med. En sådan diskussion för jag gärna även med honom, men någon lerkastning tänker jag inte delta i mer!