Professor Thorslunds politiska agenda

Jag har idag varit på ett seminarium kring vården för våra allra äldsta i samhället och hur det faktum att det blir fler och fler kommer påverka förutsättningarna för vården. Det var intressant och professor Mats Thorslund bidrog med ett antal funderingar. För några veckor sedan hade samme Thorslund en debattartikel där han hävdade att de sjuka och äldre inte kan göra rationella val och underförstått inte behöver välja därför. När jag idag lyssnade till honom så insåg jag att det var ingen slump att debattartikeln såg ut som den gjorde. Professorn har en egen politisk agenda och i den ingår inte möjligheten att fatta egna beslut, att välja. När han lite raljant dessutom tar fram en bild av hur skattekvoten i Sverige utvecklats och beskriver den branta utveckling av skattekvoten under 70-80 talet som den bästa perioden i Sverige. Och sedan med sorg konstaterar att nu har ju skattehöjningar försvunnit så nu kan ju inte välfärden underförstått varken vara eller bli bra. Till det kommer en konsekvent negativ beskrivning av hur all äldreomsorg och sjukvård för äldre fungerar så måste jag säga att jag undrar vad professorn vill åstadkomma och vad bidraget till kunskapen egentligen är!? Jag påminner mig att jag hörde samme professor i slutet av 90-talet på en äldrekonferens i Jönköping och det slår mig att även då var budskapet att domedagen stod för dagen och att det bara är elände, inget fungerar. Men mer än 10 år har gått och den katastrof som då beskrevs har inte vad jag kunnat observera inträffa och frågan är om professorns deterministiska budskap har bättre empiriskt underlag denna gång. Det är så att vi blir äldre och det blir allt fler äldre äldre de kommande årtiondena, det kommer vara en utmaning för vård och välfärd. Men när man talar om denna utmaning kan man inte bortse från att det i vårt samhälle finns en medicinsk, teknisk, ekonomisk och social dynamik som gör att vi kan inte utgå från att enkla linjära samband. När denna typ à enkla samband används och kombineras med en politiska agenda med oklara värderingar så blir en professor närmast farlig för debatten. När titeln används för att deklarera åsikten att valfrihet och rätten att bestämma är ett bekymmer och hånas så underminerar man trovärdigheten i forskning och kunskapsutveckling och därför är Professorns agerande ett bekymmer också för akademin!