Framtidens utmaning läkemedel!

I nyheterna idag belyser två artiklar en av de stora utmaningar vi kommer att ha framöver i sjukvårdspolitiken. I ekot och dn redovisas att de framförallt barn som har sjukdomen PKU kommer att få betala sin medicin själva framöver eller att berört landsting ensamma tar hela kostnaden. Detta sker efter ett beslut av ansvarig myndighet att ej låta läkemedlet ingå i den sk läkemedelsförmånen. Argumentet från TLV är att priset bolaget begärt är för högt i relation till nyttan. Samtidigt redovisas i artikeln ett exempel på en familj som fått pröva läkemedlet och för dem har det varit en revolution i vardagen. Jag kan inte värdera vad som är rätt och fel i detta. Men detta rör sig om en sk sällsynt diagnos där utvecklingen av läkemedlet blir särskilt dyr och där möjligheten till stor försäljning av medlet inte finns eftersom det är relativt sett väldigt få som har den sjukdom som medicinen motverkar. Exemplet illustrerar ett område där vi framöver kommer att få svåra avvägningar att göra - nya, relativt sett dyra läkemedel som riktar sig till ett fåtal patienter, men som ofta är väldigt hårt utsatta. Jag undrar om TLV verkligen gjort denna avvägning eller om man använt den vanliga modellen för beräkning av rimligt pris.

Ett annat exempel som redovisas i DN är att det inom något år finns en ny behandling mot benskörhet. Den innebär att man tar sprutor 2 ggr per år och framställs om som den ger ett väldigt bra skydd och minskar risken för frakturer rejält. Om denna lanseras kommer det sannolikt bli en stor säljare eftersom vi har många människor, särskilt kvinnor, som drabbas av detta och dessutom i takt med att allt fler blir gamla så riskerar fler att drabbas av benskörhet om jag förstått det rätt. Det är väldigt bra med ett nytt fungerande läkemedel men det kommer många sådana som riktar sig till stora grupper patienter. Det genererar beroende på antalet stora kostnader samtidigt som det finns tydliga hälsovinster. Hur ska vi framöver ha råd med att möta denna utveckling?

I den debatt som kommer är det också viktigt att se till att läkemedel som riktar sig till dem som har sällsynta sjukdomstillstånd inte får står tillbaka för de läkemedel som riktar sig till breda sjukdomsgrupper. Jag kan ibland vara orolig för att sällsynta diagnoser ställs på undantag för att dessa läkemedel oftast blir väldigt dyra per patient, även om det på totalen inte är stora kostnader eftersom det är så få som använder medicinen. Här finns en viktig politisk utmaning att se till att rimliga avvägningar görs!

Förbättring är möjligt

Igår var jag på länssjukhuset och lyssnade på ett antal förbättringsprojekt. Det var engagerade människor som drivit olika projekt. Ett av projekten handlade om hur man förbättrar omhändertagandet av höftfrakturer, vilket berör många av våra äldre. Arbetet har inneburit att för de allra flesta har väntetiden på akuten reducerats till ingenting därför att man kommer direkt till röntgen. Projektet är ett resultat av en eldsjäl som engagerat många, det har det gemensamt med alla bra projekt. Gemensamt är också att det är systematiskt och kräver uthållighet.
Runt om i Landstinget görs nu många insatser och förbättringar - den stora utmaningen blir att sprida resultaten till andra verksamheter och få genomslag på bredden.


Bilden ovan är ett exempel på vardagligt förbättringsarbete ett sk förbättringshjul från en enhet på Diagnostiskt centrum

Posted using BlogPress from my iPhone

Skandalen närmar sig fullbordan i tågtrafiken

Den som följt mitt bloggande under det senaste året, eller den som följt nyheterna i länet och framförallt dem som försökt åka tåg på Stångådalsbanan och Tjustbanan vet att trafiken inte fungerat. En rapport från Rikstrafiken i slutet av hösten visade att alla parter misskött sig å det grövsta och genom sitt handlande satt hela trafiken i fara på båda linjerna.
Jag vet att utifrån rikstrafikens rapport så har nu både KLT och Ötraf tillsammans med entreprenören börjat samla ihop sig för att försöka få ordning på trafiken. På måndag ska man enligt Radio Kalmar samlas för att göra upp en långsiktig handlingslinje och enligt radion är ett alternativ att under hela våren ställa in trafiken på Tjustbanan. Det vore en fullbordan av den rullande skandal som pågått en längre tid. Och jag förutsätter att dessa radiouppgifter är fel, för det kan inte vara ett alternativ! Det vore ett hån mot dem som reser och mot Västerviks kommun som så enträget arbetat för tågtrafiken så att man till och med nu betalar en del av merkostnaden för trafiken som inte Östergötland tagit ansvar för.
Vad gör KLT´s ledning, vad tar styrelsen för ansvar för dessa uppenbara problem? Svaren saknas tyvärr!

Patientsäkerhet i fortsatt fara

Häromdagen skrev jag om patientsäkerhet utifrån perspektivet bristande rutiner för Lex maria anmälningar - de görs allt för sent. Idag rapporteras det i bl annat Ekot att läkemedelsbiverkningar dödar upp till 400 människor varje år enligt en studie. Detta är inget okänt fenomen i sjukvården utan något som diskuteras ganska ofta. Men eftersom så mycket i vården handlar om läkemedelsbehandlingar och att vi behandlar allt fler sjukdomar i allt högre åldrar så blir detta ett allt större bekymmer.

Det finns två saker som jag tror är viktiga att man agerar på- Det första är att utveckla och sprida kunskapen om hur läkemedel fungerar för den äldre människan. Här finns det stora brister i kunskap hos läkarkåren och det brister dessutom i forskning så vitt jag kan förstå. Det är också så att det är svårt att få någon läkare att ompröva och sätta ut ett läkemedel som en kollega satt in. Jag tror att det behöver göras både forsknings och utbildningsinsatser om läkemedel för äldre. Men det behövs också att patientansvaret och rätten för att inte skriva skyldigheten för en doktor att ta ett sammanhållet ansvar för en patients läkemedelssituation behöver förstärkas.

Det andra som behöver ske är en förbättring av IT stödet. I vårt landsting kommer det bli bättre när Cosmic är färdig infört senare i år. Ett viktigt nästa steg blir införandet av den s k Nationella Patientöversikten som gör att delar av min journal kan vara tillgänglig över hela landet. Men införande av IT system har gått långsamt i sjukvården. Det beror nog dels på bristande investeringar, men dels på att det är väldigt komplext och ställer krav på förändrade arbetssätt i vården - framförallt standardisering och ökad rutinisering - vilket inte är helt enkelt i sjukvården.

För Allianspartierna tycke jag det borde vara självklart med en stor satsning inför nästa mandatperiod på forskning och utbildning inom detta fält!

Patientsäkerhet i fara!

Radio Kalmar redovisar idag hur socialstyrelsen kritiserar länets vårdgivare för att vara saktfärdiga med sk Lex maria anmälningar. Det är precis som sägs från socialstyrelsen ett hot mot patientsäkerheten. Avsikten med dessa anmälningar är ju att man ska lära sig av det misstag som skett och vidta åtgärder som gör att de inte upprepas någonstans i sjukvården. Om man då dröjer upp till ett år med att lämna in anmälan då sätter man säkerheten i fara.

Tyvärr säger denna statistik att Lex maria anmälningarna inte är så högt prioriterade som de borde vara i verksamheten. Jag menar att det är oacceptabelt att olika vårdgivare inte har bättre rutiner för detta. Det är kanske dags för revisionen att granska hur landstinget har organiserat detta och hur det skulle kunna bli bättre - något måste göras!!

Regionala möjligheter skapas av bra kollektivtrafik

Radio Kalmar redovisar idag hur arbetspendlandet till närliggande regioner ökar, detta trots att kollektivtrafiken inte är särskilt utformad för detta på alla håll i länet. När man dessutom vet att KLT det senaste året har haft mycket strul med Stångådalsbanan och Tjustbanans trafik ( eller snarare misskött den) och kan notera att trots detta har resandet ökat eller i vart inte minskat trots att det varit mer buss än tåg. Så kan man lätt inse vilken potential det finns i att tätare binda ihop vårt län med övriga län.

På flera håll i länet förbättras nu infrastrukturen eller det kommer att ske de närmaste året. Utmaningen kommer nu att bli att nyttja detta för att förbättra resmöjligheterna både inom länet och till närliggande regioner. Den utmaningen åvilar både KLT och dess 13 ägare. För min personliga del tror jag att vi för att skapa mer tryck i denna utveckling behöver ändra ägarskapet till KLT så att det blir mer koncentrerat och att den politiska hanteringen blir enklare och entydigare. Jag tror att i ett senare nästa steg är det nog så att vi ska se om man kan skapa trafikbolag som oavsett hur snabbt regionbildningen sker täcker flera län. Det skulle till exempel vara bra att hitta en gemensam lösning med Kronoberg och Jönköping så att vi kan lättare utveckla inlandstrafiken, både buss och tåg.

För landstinget är detta en växande fråga, järnvägsresandet ökar och här i sydost behöver nu trafiken utvecklas så att integrationen för Linnéuniversitet förstärks, integrationen mellan de tre städerna förstärks. Detta är saärskilt viktigt att redan nu förbereda eftersom det tar tid att skaffa tågset - det kommer behövas när Emmaboda banan äntligen blir färdig 2012-2013.

Det är dags för strategiska beslut som tar tillvara de möjligheter länet har att utvecklas - satsning på kollektivtrafik som underlättar pendlandet är ett sådant område som behöver hanteras under 2010!