Vad (s)äger man?

I helgen avgick Håkan Juholt som partiledare och jag måste erkänna att jag har inte varit säker på hur man kommenterar det. Det uppenbara är redan skrivet på många håll. När han valdes i mars förra året skrev jag att detta blir himmel eller helvete för sossarna och svaret kom snabbt och har varit närmast plågsamt.

Men samtidigt är det så att hela denna period har dolt det som jag tror är grundproblemet och som Leif  Lewin i en DN debatt artikel i fredags sätter fingret på - bristen på politik som klarar det samhälle vi lever i nu. Oavsett vem man nu väljer till partiledare stundar en smärtsam process att ställa de grundläggande frågorna om människors egna möjligheter att forma sina liv, hur jämlikhet kan skapas i ett globalt samhälle med stark marknadsekonomi och en värld där teknikutvecklingen skapar helt nya möjligheter som aldrig kan låsas in i nationella lösningar och ramverk. Den socialdemokratiska världsbild som så här långt visats upp och som är starkt formad av industrisamhället håller inte längre, frågan är om en ny partiledare kan ta sig det mandat som behövs för att börja omforma verklighetsbilden. Håkan och Mona fick det inte eller tog det inte - frågan är om nästa vågar?