Den goda viljan...och när den blir regler...

Vi har ett samhälle byggt på den Goda viljan! Svenskar har i internationell jämförelse stor tilltro till samhällets olika institutioner både på kommunal och statlig nivå. Mycket av det baseras på bygget av ett välfärdssamhälle där vi genom gemensam finansiering delar på åtaganden och skapar skydd och stöd för den som av olika skäl behöver det.
En av de absolut största välfärdsreformerna som genomförts i detta land är LSS reformen som helt fokuserar på dem med störst behov och som oftast behöver ett stort stöd av samhället. Hela reformen är ett uttryck för den Goda viljan, dvs vår gemensamma vilja att via offentliga inrättningar och stöd göra rätt! Idag har jag under förmiddagen fått vara med på del av en studiedag som några föräldrar ordnat för att belysa hur de har det som familjer med barn med många och svåra funktionshinder. Vi var politiker från både kommun och landsting och vi fick bilder och insikter om både det som funkar och det som inte funkar. Låt mig ta några exempel:
- Man har rätt till assistansstöd inom LSS, utifrån de behov man har. Detta ska så klart behovsbedömas så att det blir hyggligt rätt och rättvist. Men hur kan det få vara så att man första som förälder ska sitta framför en kommunala tjänsteman och öppet berätta om hela sitt liv och alla svårigheter ( på gränsen till integritetsintrång) för att sedan när det visar sig att behovet var större än det kommunen ansvarar för tvingas göra om alltihop inför en statlig tjänsteman från försäkringskassan? Där kassan sedan kräver att man enligt klassiskt 60-tals maner på industrin ska göra tidsstudier på varje insats man gör för sitt barn, dvs man ska mäta hur lång tid en måltid tar, hur lång tid varje toalettbesök tar, dusch etc etc. Detta är människor som är utsatta och lagens intention är att de ska få stöd så att de kan fungera som familj och att barnet kan få rimliga levandsförutsättningar. Men med en sådan här process kan man ju undra om det blir så!
- Barnet i familjen behöver hjälpmedel från landstinget, rullstolar, matstol, rullstol för utebruk etc. När familjen då kommer till landstingets enhet och beskriver behovet, man vill kunna ha ett hjälpmedel som man kan gå ut i skogen med, då får man beskedet att sådan skriver man inte ut för man (experten) tycker inte det är bra.... Familjen betonade vi önskar inget extravagant, men det måste finnas en anpassning till individuella förhållanden.

Jag kunde ta ett exempel som handlar om bostadsanpassning och jag kunde....

Bakom allt detta finns en krock mellan den goda viljan och när den omsätts till regler och rättigheter. Vi måste ha regler, men de får inte leda till att man missar intentionerna med uppdraget, det sker uppenbarligen. Vi har som politiker fått en lista att hantera, nu handlar det om att så långt möjligt möta föräldrarnas önskningar till förbättringar, för det kan bli bättre!