Fattiga barn i Sverige

Igår presenterade Rädda Barnen sin sk rapport om Barnfattigdom och den pekar på att antalet barn i relativ fattigdom ökat under 2008. Det är som Maria Larsson konstaterar kanske inte så underligt eftersom 2008 var det år då den internationella krisen slog till på allvar. Och jag måste också hålla med Hanne Kjöler i DN att man måste i svenskt sammanhang vara försiktig med hur vi använder fattigdomsbegreppet. I en internationell jämförelse så är den faktiska fattigdomen i Sverige väldigt begränsad. Men det betyder inte att både faktisk och relativ fattigdom bland barn inte ska bekämpas.

Om vi har som idé att vi skapar ett välfärdssamhälle för att ge alla barn så likvärdiga förutsättningar som möjligt s¨å måste det betyda att man politiskt försöker bekämpa en situation där barn lever i en upplevd fattigdom. Rapporten visar på några saker som jag finner viktiga, det är att a-kassan fungerar inte särskilt inte för ensamstående föräldrar, mest kvinnor, som inte ens kvalificerar sig för a-kassan med de regler vi har och till viss del haft länge. Det andra är att vid en kris som den 2008-2009 har vi inte en fungerande broms för de som är mest utsatta - barnen. När vi nu har lite tid på oss så bör det vara en viktig fråga att fundera på inför kommande krishändelser - för det kan vi tyvärr vara säkra på kommer.

Anders W Jonsson pekar på ett antal viktiga förslag i sin bloggkommentar. Den idag presenterade långtidsutredningen har förslag som är väl värda att överväga och som också skulle hjälpa dessa barn. Det handlar bl a om obligatorisk a-kassa, att se till att det blir bättre ekonomiskt utfall för den som tar tillfälliga jobb när man har sk försörjningsstöd idag. Jag menar att man också måste se över hela situationen för de ensamstående föräldrarna där det inte finns en fungerande försörjning. Vägen till egen ekonomi och försörjning måste bli enklare och bättre - det är enda sättet att minska både faktisk och relativ barnfattigdom.

Men det är som det skrivs i DN viktigt att behålla perspektiven, 1997 var det över 22% av barnen som levde i relativ fattigdom enligt rädda barnen och 2008 är det ca 10%, vilket är den näst lägsta siffran sedan mätningarna började 1991. Så även om 10% är för mycket så är det ändå så att jämfört med 10 år bakåt i tiden så är det ett riktigt bra utfall.