onsdag, februari 16, 2011

Om kri(s)rapporten

Jag skulle skrivit igår, men det blev inget utrymme...om S krisrapport. Jag skummade igenom den i går och jag måste säga att det var med växande förvåning som jag läste den. Analysen av vad som hände är väldigt förneklad särskilt vad avser samhällsutvecklingen och hur den påverkar politiken. Jenny Madestam intervjuas i SvD och hon uttrycker det på ett tydligt sätt när hon lyfter fram att man i analysen inte alls förhåller sig till att vi lever i ett alltmer individualistiskt samhälle, alla är vana vid att kunna styra sina val och kraven på det ökar även vad gäller välfärden! Ett annat förhållande som är närmast helt frånvarande är utvecklingen av kunskapssamhälle och tjänstesamhälle. Man får komma in i nästan halva rapporten innan detta överhuvudtaget lyfts fram. Varför är då detta viktigt.
Jo för mig har det framstått väldigt tydligt sedan länge att socialdemokratin fortfarande tror att man ska skapa politik för ett industrisamhälle, men det är länge sedan vi lämnade det. Kriskommissionen hade chansen att problematisera och reformulera socialdemokraternas förhållningssätt till utvecklingen av samhället - inget av det finns i rapporten. Därför tror jag att om man undantar delen om organisationen är detta ett fullständigt oanvändbart material för att utveckla politiken. Man grävde inte nog djupt, modet var inte nog stort.

Istället har man förfallit till historiskt svärmeri som säkert smeker sårade partisjälar men inte hjälper partiet. För mig som konkurrent till sossarna känns ju detta bra, men det är förvånande att de gamla ränderna sitter så djupt. Ur Centerpartistisk synpunkt kommer det blir möjligt att utnyttja det förnyelsevakum som s nu skapar för att skärpa vår egen profil inom t ex välfärdsområdet - där vi ska kombinera trygghet jämlikhet och likvärdighet, gemensam finansiering med valmöjlighet och individuell anpassning. Där finns ett stort utrymme fortfarande i svensk politik, det bör nyttjas!

Läs gärna Magnus Andersson, DN, Aftonbladet

Inga kommentarer: