Regionfrågan - att kunna men inte vilja

Så är ett dygn med regionöverläggningar avslutade. Det har i huvudsak varit välrepresenterat från alla Kalmar läns grannar. Beskeden som givits har däremot givit en del att fundera över. Våra grannar Blekinge och Kronoberg säger tydligt och samtstämmigt att neligt de beslut man har vill skapa en stor sydsvensk region tillsammans med Skåne och gärna med hela eller delar av kalmar län. Så långt är allt väl. Enligt de officiella besked från Skåne ska man där vara öppen för samtal. Då finns det ju åtminstone ytligt sett en överesntämmelse som borde leda till att man drar igång arbetet med att bilda en ny regionkommun. Men det är här det blir obegripligt. Alla inblandade säger dock sedan, men vi bör nog vänta i 6 år till... På vadå undrar jag och fler med mig.
Bland regionpolitiker runt om i landet och i vår region finns en klar övertygelse om att vi behöver större regioner för att klara våra uppdrag och exempelvis göra det möjligt att matcha staten i diskussioner om infrastruktur. Men om man nu i vår del av landet säger sig vilja vänta då avhänder vi oss själva medvetet verktyg som vi själva säger att vi behöver i ytterligare ett antal år. Därför blir vänta ett obegripligt val!
I kalmar län har vi vårt eget bekymmer med att vi står som åsnan mellan två hötappar, vi vill både gå söderut och norrut i vårt tänkta utvecklade samarbete. Och det blir en alltmer ohållbar position om vi ska vara med någonstans och påverka processen. Därför kommer snart sanningens minut att infinna sig, den blir tuff och svår, men jag tro att det snart är väldigt nödvändigt att bestämma ett huvudmål för var vi vill delta i för regionbildning. För min personliga del.... ja det ska jag återkomma till.