Vilket är vär(S)t, att ha ett id'eprogram som är omodernt?

De senaste veckorna har debatten gått hög om Centerpartiets förslag till ideprogram samtidigt har Socialdemokraternas motsvarighet varit ute på remiss. Dagens opinion ( http://www.dagensopinion.se/socialdemokraternas-nya-partiprogram-anses-omodernt ) publicerade i helgen en liten översikt över de kommentarer som kommit in, och de är inte nådiga...

"Programmet ska självklart bygga på våra grundläggande värderingar, men det måste samtidigt vara modernt, språket och anslaget ska spegla både den tid vi lever i och det arbete som partiet som helhet har gjort när det gäller 'Socialdemokraterna – Framtidspartiet'.”

Eller som ett annat distrikt skriver:

"Vi vill att partiprogrammet ska kunna användas som ett relevant underlag för det politiska utvecklingsarbetet på alla nivåer i partiet, men då krävs att det är mer lättillgängligt och känns både konkret, framåtsyftande och modernt."

 

 

Jag måste nog säga att om jag var partiledning för socialdemokraterna så skulle jag var mycket bekymrad över denna typ av remissvar, särskilt som de föregåtts av en närmast försumbar debatt ute i landet och i nationella media. Att få sitt partiprogram betraktat internt som omodernt måste nog ses som ett svårslaget rekord i att ha blivit Sveriges konservativa parti!

I det ljuset tror jag nog att Centerpartiet har bättre förutsättningar trots all debatt, eller kanske tack vare den och kommer ut med ett modernt,framtidsinriktat ideprogram som ger kraft för framtiden !

 

Skickat via Blogsy

Olika skatter ingen väg framåt!

I fredags/lördags publicerade jag tillsammans med Hans Dalgren nedanstående debattartikel på Svd Brännpunkt, ett inlägg i den pågående idedebatten!



Förslaget till nytt idéprogram för centerpartiet har den senaste tiden debatterats intensivt och särskilt då en del av de mer udda förslagen. Vi menar dock att den debatten delvis skymmer en betydligt mer angelägen diskussion att föra. I idéprogrammet lyfter man fram betydelsen av decentralisering och att ge varje medborgare mer självbestämmande och också stärka beslutsmakten lokalt och regionalt. Det är bra! Men det finns ett bekymmer och det är när man sedan säger att det ska ske utifrån federalismens principer och att man därför vill skapa möjlighet för regional lagstiftning och rätt för regioner att i praktiken etablera egna skattebaser. Nationen ska med det synsättet inte garantera likvärdigheten i landet utan de regionala förutsättningarna ska få slå igenom. Vi tror att det är fel väg att gå!
På samma sätt som vi som samhälle har ett ansvar för att när vi var och en drabbas av bekymmer ska ha rätt till gemensamt finansierad välfärd, så menar vi att den principen också gäller mellan starka och svaga regioner i landet. Vilket är något som centerpartiet hårt drivit i alla år exempelvis genom aktivt arbete för den sk kommunala skatteutjämningen. Om man fullföljer förslaget från programgruppen så leder det i förlängningen till att förutsättningarna för en skatteutjämning försvinner och därmed som vi ser det likvärdiga förutsättningar i landet.
När väljare tillfrågas om vilken fråga i politiken som de tycker är viktigast hamnar oftast välfärden på första plats. Detta avspeglas inte såsom det behöver i förslaget till idéprogram. Vi är övertygade om att Centerpartiet som vill skapa förutsättningar för rätten att bo och leva i hela landet ska vara de första försvararna för rätten till likvärdig välfärd i hela landet och det måste vara styrande för hur vi vill arbeta med decentralisering av beslut i framtiden. Vårt fokus för decentralisering bör därför vara mindre detaljregleringar av olika samhällsområden och genomdrivandet av en regionalisering av Sverige vilket idagsläget i praktiken förhindras av Moderaterna.
Välfärden står inför stora utmaningar, som har utretts i omgångar men utan konkreta politiska förslag på lösningar. Något som dock Centerpartiets välfärdsgrupp har i uppdrag att lämna förslag på och dessa skall presenteras inom kort. De som drabbas hårdast av en välfärd som inte är finansierad fullt ut är förstås de som är i störst behov av dess resurser.
I förhållande till de flesta andra länder, har Sverige ett gynnsamt läge. Ökningen av antalet äldre är inte lika snabb även om den kommer att få stora effekter även hos oss. I dag går det tre människor i yrkesverksam ålder på en pensionär. År 2025 räknar vi med att förhållandet är två till ett. Det är dock stora regional skillnader mellan landsbygd och stad. Till landsbygdens klara nackdel. I idéprogrammet finns en diskussion om regionala skattebaser vilket vi menar skulle utmana vår förmåga att ge vård efter behov och därmed en radikal utmaning för att skapa likvärdighet. Vi menar därför att dessa skrivningar inte svarar upp emot de utmaningar som välfärden står inför..
Centerpartiets linje för framtiden bör vara rätten till likvärdig kvalitet på välfärd i hela landet en federalisering och regionalisering av skattebaser skulle underminera den rätten därför bör dessa förslag avisas. Istället behöver vi förstärka skrivningarna om välfärdens betydelse och kvalitet liksom utmaningen att gemensamt finansiera den för framtiden!

Sparande en del av en hållbar ekonomi

Debatten om idéprogrammet sprudlar vidare och det har gjorts många goda inspel och markeringar de senaste dagarna och idag. Särskilt bra har det varit att läsa Anna-Karin Hatts inlägg liksom Annies markeringar via tidningsintervjuer idag.

Jag skulle vilja lyfta in en delvis ny fråga i debatten. Det finns i programmet en diskussion om ekonomisk utveckling och att bl a att vi måste finna nya vägar för mäta en hållbar utveckling, inte enbart BNP utveckling rakt av. Andra delar i den ekonomiska diskussionen är betydelsen av fungerande marknader och möjligheter för företag att utvecklas. För oss som individer finns en diskussion om det man i programmet benämner plattare skatt. Jag  tror för min del att man snarare borde säga att vi vill se skatt efter bärkraft, men också ett skattesystem som uppmuntrar till studieinvesteringar och arbete och risktagande. En del i detta är också möjligheter för medborgarna att bygga en egen buffert och en egen trygghet där man inte är lika utlämnad till enbart offentliga system. Man behöver ett eget sparande! Jag menar också att den tillväxt vi haft under många år har bygg på en utveckling av en kreditekonomi och det har i många fall varit av godo för att skapa resurser för utveckling. Men för den fortsatta utvecklingen av ekonomin mot större hållbarhet tror jag att vi måste också utveckla sparande för att sedan investera. Därför tror jag att en del av Centerpartiets nya program bör vara ett resonemang om hur vi delvis byter fot i den nationella ekonomin som inte enbart är kreditdriven. En anna del är att vi menar att den enskilde och hens familj ska kunna bygga upp en egen trygghet som både kan användas som trygghet för att komplettera de gemensamma systemen men också för att ha eget handlingsutrymme och gör en egen omställning i livet. På 90-talet var det en politisk diskussion om att varje familj borde ha en årsinkomst sparad. Det kanske är orealistiskt för väldigt många, men jag tror att vi som parti borde sätta tryck i diskussionen - hur ska familjer och enskilda kunna skapa sig en egen buffert för vi tycker att det är en viktig del för möjligheten att fatta egna beslut!. För in ett avsnitt om sparandet för en hållbar ekonomi!

Ett misslyckande för folkhälsan

Ekot redovisar idag hur ökningen av antalet sk gastric-bypass operationer har ökat bland yngre de senaste 10 åren. Låt mig först säga att jag tycker det är bra att det finns en åtgärd att vidta men i samma stund måste jag erkänna att det är ett misslyckande för oss som samhälle med ett stort föräldraansvar, för skola och hälso-sjukvård att våra ungdomar kan utveckla sådan fetma att man redan i tidiga år måste göra en så livspåverkande operation som gastric - bypass. Det är ett uttryck för att vårt förebyggande arbete inte räcker till trots alla kunskaper vi har! Jag läste under senhösten en bok benämnd "ett sötare blod" - mycket läsvärd, men den sätter ju fingret på att vi har kunskap, frågan är om vi använder den?

Det är nu dags att på allvar ändå göra något så att vi slipper denna fortsatta utveckling. Inför i alla grundskolor fysisk aktivitet varje dag, i enlighet med de evidensbaserade erfarenheterna från Bunkeflo projektet. Arbeta i varje kommun med föräldrastöd så att fler har en rimlig chans att byta spår på kosten innan det blivit en praktisk omöjlighet. Från landstingets sida borde vi nu fundera på om det inte av samma skäl som vi nu driver projekt för att motverka rökning runt om i länet borde fundera på mer tydliga satsningar på matfrågorna. Annars får vi fortsätta att öka antalet sk fetma operationer - det är både dyrare och framförallt sämre för våra medborgare!

På frukten känner man trädet!

Sedan jag senast skrev före jul har debatten om Centerpartiets ideprogram sprakat, högt och lågt har blandats och det är bra med en öppen demokratiska process. Jag ska försöka bidra till debatten idag och kanske framöver med funderingar kring några saker som jag tror är särdeles viktiga.

"På frukten känner man trädet" är ett citat som jag tror är användbart för att konstruktivt granska förslaget till idéprogram. Det är ju så, vilket rört upp debatten, att förslaget innehåller ett antal konkreta ställningstaganden som jag i flera fall inte delar och då kunde man ju tänka sig att om man bara ändrar dessa så är allt frid och fröjd. Men så menar jag att det inte är. Ställningstagandena är i många fall logiska utifrån de värderingar och principiella grundläggande ställningstaganden som förslaget innehåller inledningsvis. Det betyder att om man enbart stryker ett antal ståndpunkter så ändras inte de ställningstaganden som gjorde dem möjliga. Därför behöver en revidering av förslaget ändra i premisserna.

En grundläggande fråga i detta är synen på samhället och dess olika beståndsdelar. Centerpartiet har alltid varit kritisk mot överheten oavsett om det är kapitalet eller makten företrädda av storskalig socialdemokrati. Men vi har å andra sidan alltid stått upp för en solidaritet och rättvisa som garanteras genom gemensamma åtaganden. Det är inte utan skäl Centerpartiet var det drivande partiet bakom det generella barnbidraget när det infördes på 40-talet. Vi har därför inte haft den grundläggande synen att det är fel att lösa saker på politisk väg, eller att gemensamma samhälleliga lösningar är av ondo, vilket förslaget till ideprogram andas eller uttrycker. Och det är bland annat det som gör det möjligt att komma till slutsatsen att man inte ska ha generella arbetsmarknadslagar eller att vi gemensamt ska stå för grundläggande trygghet, men egentligen inte något mer. Eller att eftersom vi inte ska stå upp för det gemensamma välfärdssamhället så kan vi driva i botten frågan om fri invandring. Något jag principiellt inte har något emot, men inte kan se förenas med en välfärdsstat eller med en arbetsmarknad med grundläggande regler i gripbar framtid. Därför måste den principiella frågan hanteras på ett annat sätt.

Jag tror att det behöver föras in ett avsnitt som handlar om vår syn på samhällets roll, som beskriver avvägningarna mellan individuella lösningar och gemensamma lösningar som är politiskt grundade.  Jag är övertygad om att om den hållbarhets idé som finns i programmet ska fungera så krävs inte mindre utan i flera fall mer gemensamma lösningar och tyvärr ibland regelverk. Jag är för ett synsätt där vi gemensamt och solidariskt markerar att vi ska som samhälle ska fungera kompensatoriskt för våra barn, vi ska säkerställa jämlik tillgång till välfärd i hela landet inte bara grundläggande trygghet. Vårt politiska projekt måste ju till skillnad från Sossar och även Moderater vara att vi tror på gemensam finansiering men individuella lösningar med stort självbestämmande för den enskilde. Det är ju det som är den geniala lösningen med LoV och som fångar båda perspektiven.

Den omarbetning som nu ska ske måste leda till att delvis andra frukter växer fram och jag tror att de mer handlar om det hållbara samhället i alla dess dimensioner och vad det betyder för utvecklingen av Sverige! Då behöver också vår syn på det gemensamma förändras!

Läs gärna Kerstin Lundgrens inlägg!

Det saknas ett vi!

Man kan läsa förslaget till nytt ideprogram på olika sätt, många begrepp såsom hållbar framtid låter rätt, men vid sidan av det finns en annan värderingsgrund som är besvärligare. Misstron mot samhället och gemensamma lösningar.

Det antyds i programmet och har gjorts idebatten runt programmet att nu blir centerpartiet värderingsstyrt till skillnad från intressestyrt men så länge jag har varit med så är det väldigt starka värderingar som styrt inte intresse. Nej till Kärnkraften, där var det bristen på långsiktighet och hållbarhet som var kärnan i motståndet - aktuell värdering, eller Öresundsbro motståndet, tveksamheten till ökad bilism, och hotet mot Östersjön - dvs Var bron en hållbar lösning?!
C har varit värderingsstyrt länge men frågan är nu vilka grundläggande värderingar som ska styra framöver?

I det program som nu presenterats så finns hållbarhet med som ett bärande tema, decentralisering återanvänds som begrepp, men bredvid detta finns en grundläggande värdering som beskrivs som liberalism, men som jag inte tror ska beskrivas så. Det är snarare individualism i en väldigt skarp form. Så långt möjligt ska man klara sig själv, samhället och andra ska inte lägga sig i. Det kan låta bra, men andra sidan av det är att man själva ska se om sitt hus, svaghet finns inte, maktunderläge finns inte. Det får till konsekvens att man gör flera märkliga eller extrema ställningstaganden, typ alla regler och lagar på arbetsmarknaden ska bort, man ska få leva i reglerad polygami, samhället ska garantera grundtrygghet men inte mer, likvärdighet i välfärden Sverige ska inte garanteras etc Det är här värderingarna skär sig.

Hillary Clinton skrev för ett antal år sedan en bok med titeln “It takes a village to raise a child”. Avsikten med boken och titeln var att fånga det faktum att det räcker inte med individualism och eget ansvar, det behövs en samhällsgemenskap och gemensamma insatser för att vi ska skapa ett tryggt samhälle för våra barn. För Centerpartiet har det alltid varit en självklarhet att vi ska hjälpas åt och att politiska gemensamma lösningar är ett viktigt redskap för det. Därför blir ideprogrammets inriktning mot en avlövad stat och att vi ska ska befrias från staten/samhället ett stort ideologiskt steg som i varje fall inte jag delar. Det är också uttryck för kanske den största bristen i förslaget - bristen på solidaritet. Det finns förvisso argumentation för tillgång till sjukvård och välfärd för alla medborgare gemensamt finansierad, men det bottnar inte i en argumentation för varför, att vi tillsammans har ett ansvar för varandra, solidaritet. Och den som har det lite bättre ska bidra med lite mer. Ett nytt ideprogram som ska fungera för mig som Centerpartist måste innehålla ett vi, en gemenskap och en insikt om att vi behöver varandra och att vi behöver ett samhälle som också balanserar maktförhållanden och kan skapa förutsättningar för jämlikhet. Det saknas och det måste bli en del av det program som antas av stämman i vår!