Om kultur i landstinget och konstmuseet

den senaste tiden har det funnits en diskussion kring konst och kultur i länet och landstingets roll i detta. Jag måste "skriva" att det är med viss förvåning jag tagit del av en del av de uppgifter som bl a lett till Jo-anmälningar och debattartiklar.
Landstinget är huvudfinansiär av länets kulturinstitutioner och det är man sedan väldigt lång tid tillbaka. Kulturinstitutionerna får också stöd från staten och från de kommuner där de har sin basort. Dock har vi i länet den konstruktionen att fördelningen av medel mellan institutionerna och beskrivningen av deras uppdrag beskrivs i överenskommelser med regionförbundet sedan 1997. Detta är ingen klockren konstruktion därför det skapar ibland förvirring att landstinget som finansiär inte också fördelar medlen mellan institutionerna, men detär den överenskommelse vi har i länet och den gjordes när Regionförbundet bildades.

Den breda utredning som vi gjorde i länet under 2009-2010 med rubriken Kultur med nya ögon beskrev ganska utförligt ett sedan tidigare känt bekymmer att vi i vårt län har ett ganska lågt regionalt stöd till kulturen och våra kulturinstitutioner i jämförelse med våra grannar. Det har dock konsekvensen att flera av institutionerna ständigt lever med svåra ekonomiska frågor och diskussioner. Något landstinget som finansiär måste vara med att hitta lösningar på. Och det var det vi gjorde när landstinget, över partigränserna i landstingsstyrelsens arbetsutskott, fattade beslutet att istället för att öka anslagen till kulturen och konstmuseet köpte de två mest värdefulla tavlorna så att man från konstmuseets sida kan lösa av dyrbara lån. För landstinget är det i det närmaste en kostnadsneutral lösning eftersom vi skaffat oss tillgångar (tavlor) som över tid ökar i värde.

Jag måste säga att det är med förundran jag läser på Barometerns debattsida att det skulle varit en fördel att sätta konstmuseet i konkurs. Det hade ju inneburit att de samlingar man där byggt under många år kunnat skingras för vinden, det om något hade varit att springa från sitt kulturansvar. Att använda konkurs som instrument när man är missnöjd med en kulturverksamhet tror jag inte är en bra väg. Däremot en frisk och frejdig debatt om brister i verksamheten är bra - det är kanske de kritikerna istället borde ägna sig att beskriva sin bild av vad man vill ha t ex konstmuseet till, vilka utställningar man vill se etc. Då skulle vi få ett lyft för kulturfrågorna i länet och det skulle de må bra av!