(S)D stöd - ja tack

Återkommande i valrörelsen upprepade Mona Sahlin och andra från d rödgröna att de skulle minsann inte göra sin politik beroende av SD. Det kan inte läsas eller förstås på något annat sätt än att man ska inte genomdriva något av sina förslag med hjälp av SD. Döm om min förvåning, och den delar jag uppenbarligen med många läs Anders W Jonsson, Departementet m fl när man nu började argumentera för att s visst skulle lansera en egen talman mot Alliansen. Först tackade Björn von Sydow nej och menade att han skulle minsann aldrig kunna tänka sig bli talman genom att bli vald av SD - hedersamt. Vi var väl många som då tänkte att då inser de rödgröna att det där är inget bra spår, men icke! Mona och gänget är nu så ivriga så nu har man letat fram Kent Härstedt och enligt media idag (se Aftonbladet, DN, SvD m fl ) så föreslås han nu bli talman. Och nu säger S partiledare, nej vi tar ingen hänsyn till SD när vi lägger våra förslag.... det betyder att aldrig driva politik med SD har bytts mot visst kan vi det och vi är beredda att ta ansvar för en politik som bygger på SD röster. För nästa steg måste ju vara att man är beredd att tillsammans med SD fälla regeringen... Det är ett stort ansvar man då tar på sig och löftet om att inte släppa fram SD har bytts mot att vi styr gärna med SDs indirekta stöd - redan i första voteringen. Så mycket var ALDRIG värt - skäms!