Psykatrin och dess svårigheter

Den som följt mitt skrivande vet att jag upprepad gånger skrivit om brister i den psykiatriska vården. orsaken är att det är den sjukvård som jag menar att vi har mest kvar att göra för att verkligen möta patienternas behov. Jag vet att det finns många anställda som gör ett fantastiskt arbete, men när vi tittar på helheten kan jag konstatera att psykiatrivården som system räcker inte till.

Idag har det kommit flera goda nyheter, en är att Linneuniversitetet nu fått examensrätt för psykologutbildning enligt barometern och östran. Det är bra! Vi behöver fler nyutbildade psykologer och vi behöver ett större utbud av psykologer i vår del av landet. Med rätt utformning av utbildningen kan detta bli ett bra steg för framtida utveckling av psykiatrivården. Ett annat intressant initiativ idag är det som Alliansen i Stockholm initierar där man nu vill införa vårdval även inom psykiatrin. Jag tror att det är helt rätt, det ökar patientfokus och skärper verksamheten. Det viktiga för att detta ska fungera är att patienterna kan göra medvetna val, att olika enheters kvaliteér blir lätta att begripåa och att man utifrån det som patient kan göra medvetna val- Här finns den största utmaningen men den i sig kan bidra till en positiv verksamhetsutveckling.

För det behövs! Jag hade idag ett samtal med en anhörig till en patient inom psykiatrin. Summan av det samtalet är att vården misslyckas med sitt uppdrag, den hänger inte ihop, är slumpmässig och varken patient eller anhörig kan uppleva att någon medicinskt ansvarig tar ansvar och håller ihop vården. Jag tycker det är väldigt bekymmersamt att den sköraste patientgrupp vi har behandlas på detta sätt och att vården som helhet inte har larmklockor som ringer och varnar när inte vårdkedjan funkar. Trycket på förändring och ansvarstagande för en patientorienterad systematisk vård måste öka för så här långt räcker det inte till!