brist på plats eller dålig organisation

Sedan en tid tillbaka blir diskussionen om överbeläggningar på våra sjukhus allt intensivare. Arbetsmiljöverket har sedan en tid bedrivit en intensiv tillsyn på eventuella arbetsmiljökonsekvenser av överbeläggningar. Socialstyrelsen har gjort ett antal markeringar och ofta, tyvärr, gjort det till en fråga om antalet sängar eller platser på sjukhusen. Idag i DN lyfts frågan fram också utifrån ett perspektiv om patientsäkerhet och integritet, särskilt i fråga om sk blandade salar.

Vid vårt senaste landstingsfullmäktige hanterades en interpellation på temat och av det svaret framgick att beläggningen på våra tre sjukhus ligger runt 90%. Det betyder att det då och då händer att det blir överbeläggning men inte att det är särskilt vanligt. Men den som följt denna diskussion genom åren vet att sjukvården i Kalmar län haft mycket större bekymmer med överbeläggning på vårdplatser tidigare - då vi också hade fler platser på våra sjukhus.

Jag är rädd att man gör det alldeles för enkelt för sig att tro att överbeläggningar handlar om brist på sängar - det är en symptom, men inte huvudorsaken. Grundproblemet är istället brister i hur vårdprocesserna fungerar, hur akutmottagningar fungerar, hur sjukvården för våra mest sjuka äldre funkar osv. Därför är det ingen lösning att tala om att vi behöver fler platser på sjukhusen utan vi måste angripa bristerna i hur vården fungerar i vardagen - då kan vi lätta trycket och minska risken för överbeläggningar.

För å andra sidan är det inte acceptabelt att man tvingar män och kvinnor att dela sal och utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv så är överbeläggningar ett avgörande problem, så problemet måste åtgärdas. Men det gäller då att man gör rätt saker - bättre fungerande vårdprocesser!