Nära till tårar...

I morse när jag stod på perrongen i Emmaboda och väntade på tåget, så ringde telefonen, det var Ulla som ringde och berättade att hon precis hört på radion att New Wave lägger ner bruken i Orrefors och Åfors helt. Det är en mångårig verksamhet som man en morgon bestämmer sig för att stänga. Och när jag stod där på perrongen var det väldigt nära till tårar eller det var tårar...

Jag förstår de ekonomiska realiteterna, men om man som jag kommer ihåg löftena och visionerna som spreds när New Wave tog över så inser man vilket kapitalt misslyckande detta är. Argumentet för att de köpte glasbruken var att man var duktig på marknad och kunde tillföra kanaler ut världen. Av detta har blivet närmast intet. Fortfarande är man extremt beroende av Grekland och USA, trots att en förnyelse behövts så länge.

Det som är det det värsta med allt detta är att man också underminerar möjligheten för framtiden. Att bli en duktig glasblåsare tar lång tid, när nu ännu fler duktiga människor tvingas lämna så försvinner också kunskapen ut genom dörren. En kunskap som inte går att återvinna, för vem av dem som nu lämnar vågar återvända ens om möjligheten ges, man har ju den hårda vägen lärt sig att Glasarbetet är osäkert!

Det sista som överger en är ju hoppet och talet om att det finns intressenter kan jag bara hoppas kan övergå i något reellt, men jag tror då att det finns en pusselbit som staten skulle kunna bidra med och det är miljöskulderna kring bruken. Det måste skapas ett rimligt alternativ för detta om någon ska våga eller kunna gå in och köpa bruken! OKB borde inte fundera på vad man kan ta i betalt för bruken, eftersom om ingen tar över har man bara en skuld kvar - frågan är ju snarare vad man ska betala för att kunna hitta nya ägare....

Läs DI, Barometern, Östran, SR Kalmar