300 dagar av oro

Idag har vi på landstingsstyrelsen fått en föredragning kring cancervården och hur lång tid det kan ta från det att man har en misstanke om cancer till det att behandling inleds. Bäst är det inom bröstcancervården- Där går det snabbast och det har de senaste åren blivit bättre. Sämst är det för den där man misstänker prostatacancer, där väntar ca 300 dagar av oro innan behandling kommer igång på allvar. Det är oacceptabelt att en man och hans familj ska behöva leva med den ångest och oro detta innebär under så lång tid. Det är därför oavvisligt att vårdprocessen för prostatacancer måste snabbas upp och bli så systematiserad det bara går och därigenom minska orostiden för patienten.

Samtidigt är det ju så att genomlysningen av cancervården som nu sker, visar att det område, cancervården, som många trott att vi haft väldigt bra processer för har inte haft det. Utan systematik och ordning har saknats, trots att det enligt hälso- sjukvårdslagen är högprioriterad sjukvård. Men det är uppenbart så att det är inte förrän man sätter ljuset på en verksamhet, börjar mäta och publikt visa upp resultat som vi får igång starka förändringsprocesser. Därför är Alliansregeringen beslut om en nationell cancerstrategi oerhört betydelsefull och det arbete som nu har inletts gemensamt i de regionala cancercentrumen, väldigt viktigt.

Cancervården i Sverige är bra i internationell jämförelse, men de mätningar vi nu gör visar att den kan bli ännu bättre, 300 dagar av oro är inte ok i en högkvalitativ sjukvård!