Sorg och glädje

Sitter på kommundagarna i Visby och har precis lyssnat på Maud. Hon satsar allt på att berätta varför hin gjorde som hon gjorde. Hon erkänner att det i huvudsak var hennes beslut. Det är uppenbart att hon inser laddningen i frågan och förstår att hon tagit en väldig risk. Jag kan intellektuellt förstå argumentationen men politik är också värderingar och känsla och jag kan än inte säga att sorgen lämnat mig. Men jag hoppas innerligt att hon och Andreas har gjort rätt bedömning att de sannolikt inte blir nya reaktorer därför att de är inte ekonomiska hållbara. En intressant argumentation i liknande riktning gör Åsa Moberg på Newsmill. Hennes tes är att om kärnkraften får stå på egna ekonomiska ben blir det inga nya reaktorer. Den reaktor som nu byggs i Finland subventioneras både av franska staten och finska staten och hade inte blivit av om inte dessa subventioner givits. Hennes tes är att lämnar man kärnkraften till marknaden så blir det inga nya reaktorer - hoppas hon har rätt! Men problemet är att det kommer vi inte kunna bedöma förrän om ett par år.

Sedan står det i tidningen att det är sorgsna centerpartister som samlas ex. både barometern och dn. Ska jag vara ärlig är det nog både ock! Det finns många som tycker att den stora satsningen på hållbar energi gör kompromissen ok och gläds åt satsningarna. Men det finns en oerhört viktigt diskussion om den demokratiska hanteringen av den fråga. Den återstår därför ett parti bygger på att den demokratiska processen fungerar och det har den inte gjort i detta fallet!