Landstingen är inte boven....

Idag presenterar företrädare för Moderaterna deras nya vårdpolitik på debattsajten Newsmill. Och det är ett "imponerande" arbete man beskriver där man arbetat i 15 månader, och träffat hundratals människor från olika bakgrunder för att komma till slutsatsen att staten ska reglera svensk sjukvård mera. Man gör en stor poäng av att man är inte intresserad av driftsformer, men genom att drabbas av detta stora förenklingsbehov att säga att det är sjukvårdshuvudmännen som är problemet med att vården inte alltid är jämlik så gör man den institutionella formen till det centrala. Tänk vilken tankevurpa!


Men skulle inte tydliga statliga regler skapa en mer jämlik vård i landet? När man tror det förenklar man detta väldigt mycket. En jämförelse! Det finns ett samhällsområde som staten styrt länge - skolan - man har genom läroplaner, förordningar och allehanda annat beslutsfattande försökt styra skolan. Det har svajat mellan varit vad som för tillället varit pedagogiskt modernt. Vilket inneburit en ryckighet och otydlighet som givit oss en skola av en karaktär vi har idag. Det är inte bristen på regler och styrning som är problemet! Både skolan och vården bemannas av professionella grupper som har en professionell identitet. Det är inga lättstyrda grupper och ska heller inte vara. Men den är kunskapsorienterad och värdeorienterad och det betyder att med rekommendationer baserad på evidensbaserad kunskap så kan vården eller skolan hela tiden bli bättre.

Om man läser debattartikeln så kan man få till intryck att problemet är att landstingen som politiska/administrativa enheter bromsar evidensbaserade riktlinjer från socialstyrelsen. Det är att förenkla verkligheten. Verkligheten är ju sådan att när man ser på de riktlinjer och rekommendationer som de senaste åren utvecklats så har man i princip i alla landsting sedan försökt finna metod att förankra dessa, men det tar sin tid att nå igenom i vårdens vardag - där det är doktorn som bestämmer. Dessutom är det så att i flera fall är riktlinjerna kostnadsdrivande vilket innebär att de också ska finansieras. Övergår staten till att göra riktlinjerna till regler måste man i varje läge skicka med nya pengar. Det sker inte idag - det ansvaret överlåter man på landstingen.

Om de moderata författarna läst ansvarskommitteéns utredning så gjordes där en analys av konsekvenserna av mer statlig styrning. Den kom då till slutsatsen att man inte trodde på det därför andra länder som gått den vägen visar inte bättre resultat än Sverige. Man menade att den konstruktion Sverige har med landstingen som sjukvårdshuvudmän har bidragit till en dynamik i svensk sjukvård som en statlig styrning skulle kunna döda. Man förordade istället en mer uttalad kunskapsstyrning som tar fokus på vårdens vardag och vårdens professioner. Jag är helt övertygad om att det är rätt. Men det är klart det innebär att man kan inte sitta i Stockholm och reglera Sverige, och utfärda allehanda garantier. Man får erkänna att utveckling och förändring tar tid, men det tycker jag politiken måste orka med att säga. Det är lite sorgesamt att mina moderata vänner tror på mer statlig regelstyrning, men jag kan inte undgå att misttänka att man nu försöker ta igen de politiska förluster som gjordes i den överenskommelse som gjordes om nya regioner i regeringen.

Jämlik vård måste vi hela tiden sträva efter, men regler löser inte det problemet, det skapar bara ny byråkrati. Om man sedan funderar på det moderata förslaget utifrån forkningen om professionsstyrda organisationer, så finns det mycket lite i den som talar för regelstyrning, den talar i huvudsak om värderingsstyring och kunskapsstyrning, dvs kunskap relaterad till de professionen bygger sin yrkesutövning på.

Summa det moderata förslaget ser politiskt opportunistiskt vackert ut, men det är en politisk lösning som skapar mer problem än den löser. Tyvärr!