Så gick då Mona....

Precis nyss meddelade Mona Sahlin att hon lämnar in. Det har väl varit på väg ett tag, men den som tror att det är lösningen på socialdemokraternas problem gör en grov en missbedömning. De senaste dagarnas förvirrade politisk utspel av t ex östros om skattepolitiken eller uttalanden om att vi gick till val på fel politik illustrerar något mycket allvarligare. Den politisk ledningen tror inte längre på det uppdrag man har och man har inte kunnat erövra det mandatperioden som behövs för att förändra politiken och skapa en politik i takt med tiden.

Jag läser just nu Tony Blairs biografi där han beskriver transformeringen av labourpartiet efter 16 år av Torystyre. Men man förstår av texten att förändringen var trots alla år av förluster inte enkel och inte självklar. Socialdemokraternas är precis som labourpartiet ett parti med stor åsiktsbredd, det har sina fördelar, men det kan leda till en stor blockering av förnyelse möjligheterna - olika åsiktsfalanger tar ut varandra och stoppar därmed nödvändig förnyelse.Frågan är nu om det drama Mona Sahlin nu skapat med att avgå befriar förändringskrafter eller leder till en öppen konflikt mellan åsiktsfalangerna - det avgör vilken riktning partier tar och hur länge krisen består.

PJ Anders Linder har i dagens SvD en väldigt bra kolumn på temat. Den är lite förvånanade eftersom han, som borgerlig ledarskribent närmast önskar att förnyelsen ska ta vid och inte blockeras. Men läsvärt är det.

Jag har tidigar skrivit om hur sossarnas politik är kvar i industrisamhället frågan är om det nu kommer ske ett uppvaknande eller om låsningarna fortfarande är för starka? Det får de närmaste åren utvisa.