Jag hörde nyligen en berättelse om hur vården kan hantera en cancerpatient. Misstanke om cancer uppkom i början av september och efter det kom en snabb process med datortomografi och andra nödvändiga undersökningar igång snabbt, så att cancer konstaterades och lokaliserades. När det var gjort tog tempot i vården slut. Patienten fick information om en tänkt behandlingsstrategi först av en doktor, sedan mötte personen en annan doktor som hade en annan idé och till slut fick patienten komma till den första doktorn igen som då gav beskedet att nej det är den första behandlingsstrategin som gäller. Den byggde bl a på strålning och därmed på att en remiss skull skickas till strålningsenheten. När nästan fjorton dagar hade gått ringer patienten själv till strålningsenheten och undrar vad som skett, eller rättare sagt varför inget hänt. Då visar det sig att den bestämde doktorn inte kunnat få till och skicka en remiss. Strålningsenheten tar nu tag i frågan, men inget besked ännu om när behandling ska starta utan patienten lever i ovisshet.
Hela denna resan, som ännu inte är avslutad, röjer allvarliga brister i vårdprocessen för cancerpatienter. Den visar på bristen på systematiskt arbete och uppföljning och är alldeles för sårbar. Det ska inte behöva gå närmare 2,5 månad utan tydliga besked om vad som sker och när - när diagnos tidigt är fastlagd och man åtminstone säger att man vet vad man ska göra. Det ska inte behöva vara så att patienter ska behöva ringa och undra varför inget sker - men det är det som händer varje dag runt om i länet.
Vi får ständigt höra att vården i Kalmar län fungerar bra, det gör den nog i många fall, men det räcker inte, den måste fungera bra i alla fall och för alla patienter. Innan dess blir talet om den goda vården ihålig!
Kortare antibiotikakur biter på bakterier i blodet
11 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar