Förnyel(s)e

Läser idag med intresse två olika artiklar i DN, dels har Peter W en lång kolumn om S förnyelse och på debattsidan skriver Ylva Johansson om hur hon ser på behovet av förnyelse av socialdemokratin. Ledarkolumnen gör en intressant problematisering av partiets läge, men jag tycker den missar det som jag anser vara det absolut viktigaste - socialdemokratin är kvar i ett svunnet samhället - industrisamhället. Denna bild av samhället gör att man skjuter bredvid konstant när det gäller välfärdens utveckling, tjänstesamhällets genomslag, skolans betydelse, arbetsmarknadens utformning osv. Det blev så väldigt tydligt i detta valet att varje förslag var formade utifrån industrisamhällets principer och när man dessutom hade med Vänsterpartiet som barlast som än mer lever i historien så kunde det bara ge ett resultat.

Hur svårt det är att lämna och verkligen förnya sig synliggörs också av Ylva Johanssons debattartikel. Hon skriver att det behövs en förnyelse som är tydlig, men när det väl kommer till kritan så rör hon sig bara på ytan och tar inte i de svåra frågorna. När en äldreomsorgsförsäkring blir huvudnumret som dessutom ska innebära att man än en gång betalar för något man redan betalar så¨är det mer ett politiskt trick än förnyelse man hon formulerar.

Jag läser just nu Tony Blairs biografi. Man kan ha många synpunkter på hans insats, men hans förnyelse av labour har vi nog i svensk miljö glömt. När jag nu läser om den process han inledde, med bl a en helt ny ändamålsparagraf för vart partiet vill, där bl a förstatligande av produktionsmedlen togs bort så inser man vilket steg han tog då. Man förstår av texten att han drev denna förändring både av reella skäl - han trodde inte på förstatligande - men också av politiskt symboliska skäl - väljarna skulle förstå att nu tog labour ett steg mot något nytt så är det nog så att det är detta socialdemokratin ska göra om man ska klara en förnyelse. Vi har ju ett svenskt exempel med Nya moderaterna som i sin process gjort ett antal tydliga symboliska förändringar, med kanske det tydligaste att LAS ska vara kvar och inte förändras. I ett historiskt perspektiv är det en stor förändring som jag är övertygad haft stor effekt i väljarkåren som legitimerande av att det nu verkligen är nya moderaterna.

Det kan bli ett spännande politiskt år när s ska gå in i en förändringsprocess eller stanna kvar i moraset - wow vilka debatter vi kan få se. Frågan är dock om Mona Sahlin har kraften att riskera hela sitt ledarskap på detta, men jag tror det är hennes enda chans!