I DN´s EU valskompass redovisas också piratpartiet. Man kan efter att man gjort testet se hur de olika partierna svarat. Om man då¨studerar piratpartiets svar på frågorna så framträder ett parti som inte har några bestämda åsikter mer än på ett par punkter, dels att avskaffa upphovsrätten och lagar om fildening (ingen överraskning) dels att Lissabonfördraget inte ska godkännas.
Det är verkligen en gissningslek för den som väljer piratpartiet i valet den 7/6, för vad man får för politik för den rösten har man egentligen ingen riktig aning om. Det borde krävas mer av ett parti som ställer upp i ett parlamentsval!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Själv röstade jag 2006 på Centerpartiet för dess öppenhetsmanifest och stämmobeslut runt fildelning.
Kolla vad jag fick! Snacka om att köpa grisen i säcken.
Jojo, Centern har en lång väg att vandra innan de kan återfår det förtroendekapital som föll genom golvet i juni 2008.
När det gäller Piratpartiet.
För det första så är det svårt att hitta frågor där grundläggande medborgarrättsfrågor inte berörs. Att kalla Piratpartiet för enfrågeparti är lika relevant som att kalla C för enfrågeparti runt landsbygden, eller S för enfrågeparti runt inkomstfördelning.
För det andra så handlar EP inte om att driva ett smörgåsbord av saker som ledamot, det handlar om att specialisera sig och med stor kraft driva fokusfrågor. Jag är övertygad om att ett Piratparti i Bryssel skulle vara betydligt mer aktivt och kommunikativt mot oss här hemma än en "utnämnd" och foglig ombudsman som C föreslår.
Jag tillhör de centermedlemmar som inte kunde stanna i partiet efter stämmans ovilja att sätta ner foten runt den personliga integriteten, men jag hoppas att vi kan mötas igen innan 2010, även om bristen på självinsikt gör att det ser mörkt ut just nu.
Piratpartiet är i princip skapas av Alliansen och Centerpartiet i synnerhet, hade man tagit människors privatliv och grundläggande rättsprinciper på allvar hade Piratpartiet varit irrelevant. Man ska nog se deras popularitet som en mätare på centerns ideologiska magplask, tyvärr.
Det är olyckligt att DN inte gav piratpartiet en chans att avstå att svara på frågor som ligger utom dess fokusområden. Det hade blivit tydligare då.
Dock kan det väl knappast komma som en överraskning för någon att piratpartiet har som taktik att inte ta ställning i frågor utanför fokusområdena för att på så sätt kunna ena vänster och höger och få så stort genomslag för sin politik som möjligt.
Piratpartiet vill inte avskaffa upphovsrätten och Lissabonsfördragsmotståndet är ett öppet ställningstagande.
Istället för att klanka ned på att piratpartiet inte tar ställning i andra frågor så tycker jag att det vore befogat med litet större ödmjukhet och respekt inför den frustration folk känner över de traditionella partiernas politik. Det finns väl ingen som egentligen vill rösta på ett fokusparti om det finns ett bredare och bättre alternativ. När nu piratpartiet får drygt 5% i opinionsundersökningarna vore det inte läge att självkritiskt fråga sig varför inte de rösterna går till centern istället?
PP håller i alla fall på sina kärnfrågor, och kommer inte att kompromissa där. De är raka med vad de kommer att slåss för till sista blodsdroppen och vad de är beredda att använda som förhandlingsbränsle.
De andra partierna, med ett "komplett program", lovar allt, men kan naturligtvis inte hålla ens en bråkdel av det. Vilken bråkdel kommer de att hålla? Det är det verkliga lotteriet. De har ståndpunkter i allt, men slåss bara för några av dem.
För mig så känns PP som ett säkrare och ärligare alternativ.
I förra valet velade jag länge mellan att rösta på alliansen eller på PP. Som jag såg det då var argumentet att rösta på alliansen att bli av med Bodström och hans arbete för att skapa ett polissamhälle medans PP visserligen var ett bättre val då de har sundare inställning vad gäller tex patent och upphovsrätt men också var ett osäkert kort eftersom de troligen inte skulle komma över 4%.
Det slutade med att jag "kastade bort" min röst på PP, men å andra sidan har jag inte ångrat min röst som många av mina vänner gjort efter att ha röstat på något parti i alliansen bara för att se dem ta vid där Bodström blev avbruten. Många av dem kommer rösta på PP i EU-valet pga att de känner sig svikna.
Det är extra sorgligt att se den konstanta smutskastning som etablerade partier nu ägnar sig åt. I stället för att inse att det finns ett groende missnöje mot tex FRA- och IPRED-lagen gör man sitt bästa för att smutskasta PP. För mig blir det allt mer tydligt att dagens politik handlar väldigt lite om att bygga upp samhället men desto mer om makt och att behålla sina privilegier och sina arvoden.
Det kommer kräva en rätt grundläggande attitydförändring hos de existerande partierna innan jag kommer lägga min röst på något av dem igen. 2006 var första valet på flera år då jag ansåg det vara meningsfullt att alls rösta igen (efter att lojalt ha röstat både under 80- och 90-talet) och ska jag rösta på nåt annat än PP i framtiden så krävs det en förbannat mera ödmjuk inställning hos de etablerade partierna.
Hur ska nya partier kunna ta sig in om vi aldrig låter dem vara små?
Det är väl superärligt att fokusera på några få frågor när man är små. Speciellt till EU-parlamentet där vi vet att man inte kommer få gehör annat än för en liten fokuserad klick frågor.
Qer säger att han kräver en grundläggande attitydförändring innan han kan rösta på något av riksdagspartierna. För mig spelar det ingen roll vad de ändrar.
Jag har tidigare röstat på folkpartiet och centern, först folkpartiet sedan centern när det visade sig att Folkpartiets "liberalerna" inte betydde någonting när det handlade om t.ex. övergångsregler. Efter den här mandatperioden med främst FRA-lagen men också en massa andra konservativa idiotier så kommer jag aldrig mer, under resten av mitt liv, att rösta på något av de nuvarande regeringspartierna. Hela partierna, inte bara riksdagsgrupperna och ledningen, har bränt all sin trovärdighet för all framtid.
I EU-valet blir det piratpartiet, till riksdagen 2010 också. I lokalvalen vet jag inte utom att det står helt klart att det inte blir något av de fyra borgerliga partierna.
Inget parti har ett alltäckande partiprogram. Därtill spelar de flesta frågor inte någon roll för den som röstar - det är några frågor som de tycker är extra viktiga, resten bryr de sig inte så mycket om.
Dessutom är det faktiskt väldigt tids- och energikrävande att läsa igenom riksdagspartiernas överdrivet långdragna partiprogram, varför folk i slutändan hursomhelst inte vet var de partierna står i olika frågor. Och läser man ändå igenom partiprogrammet så får man ändå inte veta vilka frågor de kommer att kompromissa bort.
I det avseendeet är piratpartiet en frisk fläkt; tydligare och ärligare partiprogram finns inte i svensk politik. Det vore faktiskt bra om de övriga partierna tog efter dem och rejält slog fast vad deras grundidéer och grundprinciper egentligen är, utan att ta med allt övrigt tjafs som gömmer skogen bakom alla träd (för väljare såväl som egna medlemmar).
Det här blogginlägget är sååååå förra veckan.
Skicka en kommentar