Hur står det till i psykiatrin?

Om en vecka har vi landstingsfullmäktige och då kommer bl a ett antal interpellationer debatteras. Idag har jag lämna in en tillsammans med Bengt Hjelmqvist som behandlar läget i psykiatrin och hur den nyligen lämnade revisionsrapporten om psykiatrin ska hanteras.

Det är värt att notera att när revionsrapporten presenterades skrevs det pressmeddelanden som uppenbarligen media tog som dom var och det skapade en bild av att revisorerna var nöjda. När jag nu har läst rapporten så kan jag konstatera att på flera områden är det svidande kritik. Vilket borde framgått tydligare i rapporteringen kring revisionens rapport. Men vi får väl se om vår interpellation kan skapa ett nytt intresse för materialet, för det är det värt!!

Vår interpellation ser ut så här - svar kommer om en vecka:

Interpellation till landstingsrådet Lena Segerberg ang psykiatrin i länet


Under de senaste åren har vi politiskt tagit ett stort antal beslut kring psykiatrin, exempelvis skapandet av en psykiatriförvaltning, förstärkningen av beteendevetarresursen i primärvården, utformning av uppdraget för psykiatrin i länet osv.

Ett av de viktigaste besluten har varit förstärkningen av primärvården som första linjens psykiatri och överförandet av resurser för att åstadkomma detta. Detta verkar ske väldigt långsamt och fortfarande finns det oklarheter om hur det arbetet ska bedrivas, bl a vilken roll psykologerna i primärvården ska ha framöver. Med den utveckling av hälsoproblemen som finns och den ökande betoningen av tidiga insatser för att motverka psykisk ohälsa utgör förstärkningen av primärvårdens arbete en väldigt stor roll. Det är därför oroande att det ännu inte verkar finnas en fungerande organisation på plats och med ett tydligt uppdrag.

För en kort tid sedan publicerades en revisionsrapport över hur psykiatriverksamheten fungerar i länet. Rapporten redovisar både att vissa saker fungerar och att vissa andra inte fungerar. Det framstår som särskilt allvarligt att det fortfarande saknas systematisk information om verksamheten och dess resultat, och att det trots givna uppdrag saknas vårdprogram för viktiga patientgrupper. Det får sägas vara häpnadsväckande när revisionsrapporten konstaterar att de uppgifter som lämnas till landstingsnivån inte är tillräckliga för en ändamålsenlig styrning av psykiatrin.
Revisionen lyfter också fram frågan om ABC verksamheten och konstaterar att den inte är tillfredsställande tillgänglig i hela länet, även om man i norra länsdelen köper utomlänsvård. Det framstår inte som en klok ordning att istället för en fungerande verksamhet i länet köpa vård utanför länet till vanligtvis betydligt högre kostnader.

Revisionsrapporten innehåller betydligt mer av beskrivningar som ger skäl till att fundera på hur verksamheten fungerar och hur den utvecklas. Jag vill därför ställa följande frågor:

- Hur långt är processen med utökad psykolog- beteendevetarkompetens genomförd i primärvården? Hur ser det ut i olika delar av länet?
- Hur kommer uppdraget för dessa se ut, vilken roll i tidig behandling kommer man att få?
- Vilka slutsatser har landstingsrådet dragit av revisionsrapporten?
- Vilka åtgärder har du eller kommer du att vidta med anledning av den tydliga kritiken i rapporten?