torsdag, juni 30, 2011

Inga bildnings eller kulturambitioner för svenskt näringsliv

Jag måste erkänna att jag nästan trodde det var 1:a april i morse, när jag hörde att Svenskt Näringsliv på fullt allvar föreslog att de studenter som läser humaniora och kulturämnen vid universitet skulle få lägre studiebidrag. På det sättet ville man få dessa studenter att förstå att det är olämpligt att läsa ämnen med denna inriktning eftersom det är svårare att få jobb i den sektorn.
Måste erkänna att man kan misstänka att det är en extrem ekonom som kommit till denna slutsats... nyttofixeringen är kärnan i livet och man kommunicerar med medborgarna genom olika slag av ekonomiska incitament... jag är själv ekonom till utbildningen, men som sådan bör man inse att det ekonomistiska synsättet har begränsningar och i detta fallet på Svensk näringsliv har begränsats synfältet totalt.

Förvisso är högre utbildning en viktig del i att ge människor grund för ett yrke och arbete, men det är också för att skapa bildning och kultur i vårt samhälle. Det behövs i ett allt mer materialistiskt samhälle! Dessutom har vi i Sverige en extre nyttofixering för universitetsutbildningar. Om vi jämför oss med storbrittanien så får du gärna läst en examen med humaniora i även när du säker dig in i statsförvaltning och företag. Deras perspektiv är att under utbildningen har man som individ skaffat sig perspektiv, analysförmåga, och utvecklat sitt lärande, samt läst kurser som ger grund för arbetet. Därför blir bredd i en utbildning inget problem utan är en tillgång.

Ett samhälle som systematiskt genom ekonomiska incitament skulle diskriminera humaniora och kulturella utbildningar skulle över tiden göra sig fattigare och begränsa sina perspektiv. Så kära Svenskt Näringsliv skaffa någon anställd med en humanistisk och/eller kulturell utbildning och dra nytta av hans eller hennes perspektiv på olika frågor, det skulle berika ert arbete!

Läs gärna DN, Ekot, SvD

tisdag, juni 28, 2011

Räcker Veolia till?

Idag meddelas det att DSB First ger upp Öresundstrafiken och lämnar sitt kontrakt med Region Skåne och övriga län i söder, inklusive Kalmar län. Det är efter en längre tids vånda och förhandlingar beskedet kommer och det är inte helt oväntat. All information har inte spridits om hur DSB skött det hela, men man kan nog redan säga klart att de fuskade till sig upphandlingen genom att lägga ett anbud som inte täckte kostnaderna. Det är allvarligt och jag kan tycka att konkurrensmyndigheten bör titta närmare på ärendet, liksom Eu myndigheter för att motverka att dylikt sker igen.

Av informationen som Region Skåne givit idag är det Veolia som ska ta över och köra tågen, det inger viss oro måste jag erkänna. Veolia har de senaste åren haft ansvaret för trafiken på Stångådalsbanan och Tjustbanan, försiktigt uttryckt har det inte fungerat smärtfritt... Veolia har varken uppvisat kompetens eller organisation för att driva ett litet tågsystem, nu ska de sköta ett riktigt stort, har de kapacitet för det? Jag hoppas för alla pendeltågsresenärer och Köpenhamnsresenärers skull att mina farhågor kommer på skam, men det återstår att se!

Läs Barometern,Radio Kalmar,

Bättre Strokevård ett krav!

Igår redovisade hjärt- och lungfonden en uppföljning av strokevården i Sverige och i Kalmar län. Redovisningen illustrerar hur svårt det är med kunskapsstyrningen av vården. Socialstyrelsen har utfärdat riktlinjer för hur vården av Strokedrabbade ska fungera, men uppföljninge visar att det är svårt att få genomslag i vårdens vardag. Det är inte acceptabelt att vården inte snabbare klarar av att ta till sig ny kunskap och ge bästa möjliga vård. Implementeringen av nya kunskaper och riktlinjer måste bli bättre och ske snabbare och här måste vi hjälpas åt mellan landstingen.

Men uppföljningen visar också tyvärr att Landstinget i Kalmar län tillhör de sämre när det gäller att ge Trombolysbehandling. Jag tycker det är både oroväckande och oacceptabelt att strokevården i länet inte håller Sverige klass. Öppna jämförelser har tidigare visat på att strokevården i länet inte är i toppklass och tyvärr visar denna uppföljning att vi fortfarande inte har blivit tillräckligt bra. Tyvärr är detta något vi delar med våra två andra landsting i vår sjukvårdsregion och det talar tyvärr för att det finns ett systematiskt medicinskt synsätt i vår region som inte följer kunskapsutvecklingen. Här krävs nu kraftag och politiskt ledarskap. Det räcker inte med hög tillgänglighet i vården det krävs också att vården för akuta tillstånd motsvarar de förväntningar länsinvånarna kan ha.

måndag, juni 27, 2011

Vart är vi på väg?

En tid före valet 2010 träffade jag en av mina tidigare studenter. Han undrade efter att ha deltagit i några möten i Stockholm med framför allt moderata företrädare för regeringen om det inte fanns någon vision, en borgerlig vision för regeringsarbetet, eftersom han inte kunnat uppleva att det fanns en sådan i de möten han deltagit i. Jag svarade sanningsenligt att nej det tror jag inte....Mitt svar kändes fattig då och gör det fortfarande! När jag nu under våren följt Alliansregeringens arbete och särskilt statsministern, så blir jag mer än orolig, eftersom det saknas en idé om vart han och regering vill ta Sverige. Arbetslinjen är en bra utgångspunkt för en utveckling, men det är inte och kan inte vara visionen, bara ett redskap. Nu har vi några månader för lite friare tankar under sommaren, då borde man ta tillfället i akt att skapa en formulering, en bild som kan skapa en framtidsram för arbetet i höst och då särskilt rama in budgetproppen.

För min personliga del så ser jag några saker som en sådan vision kan innehålla:
- utökat självbestämmande för människor inte bara över sin lön utan också över de välfärdstjänster man behöver
- stärkt integritetsskydd för människor, både mot kommersiella intressen och samhälleliga intressen - ett öppet - digitaliserat samhälle kräver än bättre skydd för medborgarnas integritet
- ett hållbart Sverige både för miljö och klimat, men också för ekonomi och trygghet. Ett hållbart Sverige har mer mångfald i alla dimensioner, därför att mångfalden skapar ett mindre sårbart land

Jag kan nog fortsätta min lilla uppräkning, men min tes är att regeringen behöver lyfta blicken bortom jobbskatteavdragen och delarna i nästa proposition annars förlorar den sin energi och då blir det svårt att möta väljarna 2014! Så Fredrik m fl skapa ett samtal kring framtidens Sverige genom ett spännande ramverk för kommande politiska beslut!

tisdag, juni 21, 2011

Vart tar vi vägen i regionfrågan?

I eftermiddag har vi i Kalmar haft en välbesökt och intressant konferens kring regionfrågan. Det var ca 250 personer som samlades i Kalmarsalen från hela länet och kringliggande län. Det finns några saker som är tydliga efter denna dag. En sådan är att det finns ett stort stöd för regionförstoring i vårt län, en annan är att vi har en väldigt speciell geografisk situation som kringliggande län har lite svårt att förstå och att det leder till att vi nu samfällt från länet bestämt oss för att skicka ett brev till Skåne för att anmäla att vi vill delta i de kommande samtalen om en sydsvensk region. Men samtidigt skickar ett brev till Östergötland att vi vill slutföra de diskussioner vi sedan flera år haft med dem.

Eftermiddagen visade också att vi "skjuter" på rörligt mål! Det som framtill nu framstått som helt opåverkbart har varit Moderater och Sossars beslutsamhet i Jönköping att snarast skicka in en ansökan om att bilda eget. Nu vacklar det! Efter att Centerpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Folkpartiet och ev fler vägrat acceptera en renodlad Jönköpings ansökan så har man nu förhandlingar som kan innebära att länet visar upp en väldig splittring och "skickar två ansökningar" (se Radio Jönköping). Dessutom kan man se på Radio Jönköpings hemsida att S i länet försöker distansera sig från Moderaterna - så frågan är om det blir en ansökan från Jönköping om att starta eget...?

Min slutsats är att vi nu har några månader på oss att sortera upp frågan och bestämma oss, och det kan bli besvärligt och konfliktfyllt, men vårt politiska ansvar och ledarskap ställer det kravet på oss. Hoppas vi klarar av det!

måndag, juni 20, 2011

Banankommun?

I kväll har jag varit på kommunfullmäktige i Emmaboda, det var en sorglig tillställning.
Eller vad ska man kalla det när ks ordföranden lägger yrkande i ett ärende som hon inte deltar i beroende på jäv och ordförande accepterar det?
Eller vad ska man kalla det när man ska anta ett dokument, en varumärkesplattform för Glasriket, och ordförande mitt i debatten säger att ni får inte föreslå ändringar i det?
Eller vad ska man kalla det när Ks ordförande, på den punkt på dagordningen där ledamöterna ska kunna ställa muntliga enkla frågor till någon ansvarig ordförande, väljer att från talarstolen skälla ut oppositionen och särskilt två moderata ledamöter för att de behagat ha synpunkter i media på den sk Kulturrevolution som ks ordförande startat i Boda.
Man kan kalla det ett överklagningsbart kommunfullmäktige eller helt enkelt banankommun!

söndag, juni 19, 2011

Vad betyder självbestämmande för Centerpartiet?

I efterspelet till Maud Olofssons avgång dyker det upp både ledarkommentarer och debattinlägg som handlar om vart Centerpartiet nu ska utvecklas åt för håll. I DN har idag Peter wolodarski funderingar de kring partiets roll och vem som ska bli partiledare. Man ska ju inte vara konspiratoriskt lagd, men det är svårt att se att den väg han vill partiet ska ta skapar möjligheter för utveckling och för àtt växa. Hans ide om att partiet ska vara en motvikt till storstadsfixerad politik och särskilt den från moderater och folkpartister må väl vara hänt, centerpartiet kommer alltid vara jordnära och praktiskt, men när argumentet blir att C ska stö för en politik för det som inte är städerna så är det ju att säga att partiet ska hållas så litet som möjligt. 85% av landets befolkning bor i tätorter huvuddelen av Sveriges folk bor nära eller i större städer. Varje parti som vil ha inflytande måste därför också ha en politik som möter bredare intressen och politiska bebo än hos dem av oss som lever på landsbygd.

Dessutom skapar wolodarski en konstlad motsättning mellan olika befolkningsgrupper som jag trodde vi hade lämnat men uppenbarligen inte på DN!

En betydligt intressantare artikel har Magnus Andersson på DN debatt där han försöker peka ut viktiga värderingar och politikområden för den fortsatta utvecklingen i partiet. Magnus lyfter bl à fram betydelsen av integritetsfrågorna, vilket jag tror är helt rätt. vidare lyfter han frågorna om självbestämmande för varje människa. Men och det är för mig ett viktigt MEN! Han som många andra i mitt parti verkar ha en blind fläck, en övertro på företagens välvilja i alla lägen. Låt mig ta några exempel: vi har de senaste åren debatterat integritetsfrågor och statens allt större benägenhet att snoka och samla uppgifter. Men samtidigt har vi nu ett antal världsomspännande företag typ Goggle som har en mycket större kunskap lagrad om varje individ som man har i sitt nätverk i " molnet". Den kunskap är färdig att använda och skulle i orätta händer kunna förstöra enskilda människors liv utan att de kanske ens förstår varför det sker. Vi behöver en integritetsdebatt, men den måste handla om hur vi som enskilda skyddar oss mot snokars och datalagrare oavsett om det är stat, kommun eller stora företag. Ett annat exempel är debatten i debatten om självbestämmande. Den verkar ibland glömma att vi som människor är försvagade, inte har orken eller förmågan att styra därför att yttre strukturer pressar ner oss. Det kan vara sjukdom, det kan vara funktionshinder, det kan vara du och jag.. Vi behöver då stöd och kompenserande system i vårt kringliggande samhälle. Det finns en tendens att vi i den debatt som funnits i partiet har framståttsom kalla och uppfattas som hårda, i en kommande diskusssion om självbestämmande måste vi vända på det. Varför då min inspel om tvekan inför de goda företagen, jo därför att självbestämmande ste handla om att vi skapar system som ger individen större självbestämmande inte att mitt beroende byts från kommunala myndigheter till monopolspelande företag.

Vi behöver balansera om det svenska samhället där var och en får ett verkligt större självbestämmande och kan stärka sin egen förmåga att ta vara på det och för centerpartiet ligger utmaningen att skapa en varm liberal politik som skapar möjligheter för detta.

Läs gärna också Johan Hedins blogg om Magnus artikel

lördag, juni 18, 2011

En klok ledare!

Igår meddelade Maud att hon avgår i samband med stämman i Åre i september. Det är en klok ledare som när hon väl dragit slutsatsen att hon inte vill leda partiet i nästa valrörelse på eget initiativ kliver av ledarskapet. Jag tror dessutom att det är rätt för partiet att nu byta partiledare. Vi behöver politisk förnyelse, men vi behöver också den förnyelse som en ny person kan ge i relationen med väljare och media.

Men nu handlar det om nästa steg - vilka är intresserade! När vi nu som parti sluppit hela knivhuggar perioden som sossarna hade så ska vi också undvika deras modell av påveval. Nu bör de som känner sig kallade tala om det, presentera sina funderingar och tankar om den roll man vill spela och hur man vill bidra till partiets utveckling. Jag vill få en känsla för det språk en kandidat har och de prioriteringar våra kandidater gör. För min egen del vill jag höra en partiledarkandidat som med passion och glöd talar om hur vi utvecklar välfärden och välfärdspolitiken - centerpartiet behöver en mycket tydlig röst för alla människors lika värde och för de mest utsatta. Så kliv ut - vi är många som nu vill lyssna! Det blir en spännande tid fram till Åre!

torsdag, juni 16, 2011

Tätorterna växer!

SCB har idag presenterat en rapport om befolkningsförändringar i landet, vad gällermhur tätorterna växer. Det finns många tankar som rapporten väcker. Den visar bl à att Stockholm som tätort växt mycket snabbare de senaste fem åren än de fem åren före. I vårt närområde har Växjö tätort vuxit nästan lika snabbt som Stockholm procentuellt och ligger nu på listan övermde 20 största tätorterna. Landet har fått 59 nya tätorter de senaste fem åren, varav endast en i Kalmar län, en ny tätort utanför Kalmar. Rapporten visar också att andelen människor som bor utanför tätorter minskar och att nu bor 85% av Sveriges befolkning i tätorter.

För Kalmar län illustrerar rapporten återigen de växtproblem vi har och att vi på allvar måste fundera på hur det kan vara möjligt att en närliggande stad som Växjö kan växa så starkt. Jag tror ju att att en förklaring är tillgången till bostäder och nybyggandet, där har vi i hela Kalmar län varit dåliga. När man dessutom vet att en stor del av den befolkningsökning som ligger bakom rapportens siffror beror på invandring så är det bara att inse att ska man som län eller kommun intressera invandrare - nybyggare, så måste man skapa intressanta tätortsmiljöer som attraherar och som ger möjlighet till arbete och utveckling.

Men rapporten har också en politisk innebörd, det parti som kan läsa av de växande tätorternas politiska frågor, vardag och känslor har utmärkta möjligheter att växa som politisk kraft. Men det finns ingen politisk framtid om man vill vara ett relevant parti att fokusera enbart på den del av befolkningen som lever utanför tätorterna! För mitt eget parti tror jag det är oerhört viktigt att se den politiska innebörden i den utveckling som SCB rapporten visar på!

Läs Dn och Aftonbladet

onsdag, juni 15, 2011

Smutsigt!

I vården i landstingen runt om i Sverige satsas alltmer på att höja patientsäkerheten. En viktig pusslebit i det är hygienarbetet, dvs tvättning av händer, klädbyten, etc etc. SKL har på uppdrag av landstingen och kommunerna tagit initiativ till att börja mäta utvecklingen och jämföra hur det ser ut i landet. Sedan dessa inleddes har utvecklingen gått åt rätt håll, men fortfarande har vi inte 100% följasamhey till hygienregler, och patienter drabbas fortfarande regelbundet av infektioner beroende på att vården i vardagen inte följer dessa. Det är allvarligt.

Men det har så här långt saknats en viktig pusselbit i diskussionerna, den vård och omsorg som sker i landets kommuner. Nu har en del kommuner börjat delta i hygienmätningarna och ur ett Kalmar läns perspektiv är det bekymmersamt att enbart två kommuner deltar i den redovisning som SKL presenterade igår. Tyvärr visar det sig också att Kalmars resultat bland de deltagande 39 kommunerna är bland de sämre, medan Mörbylångas resultat i jämförelsen är helt ok. Men det borde vara så att att alla länets kommuner deltar så att vi kan få kunskap om hur det ser ut i den kommunala vården och omsorgen. Och vi behöver gemensamt mellan kommuner och landsting göra allt för att minska risken för infektioner skapade av dålig hygien i vården oavsett om det är i kommun eller landsting.


I arbetet med bättre hygien är möjligheten till yrkeskläder viktig. Barometern redovisar i en artikel hur det är i Nybro ( jag tror inte de är ensamma) där får gubbarna på tekniska förvaltningen yrkeskläder, därför att de blir ju smutsiga och slits hårt, men kvinnorna i omsorg och vård får inte yrkeskläder fritt. Här måste vi få till en förändrad syn, låt gärna gubbarna behålla sina fria kläder, men för alla hemtjänst- och omsorgstagares skull låt deras personal också få fria yrkeskläder så att man kan byta, så att man kan ha kortärmat så att man inte riskerar smitta sina medborgare i onödan.

Patienten berättar

Läste idag på morgonen en fantastisk artikel i Sydsvenska Dagbladet. De har under några år följt en cancersjuk kvinna, givit henne röst både i med och motgång. Den artikel som publicerades idag är den sista och det beror att kvinnan man följt nu är i palliativ vård, dvs döende och behandlingen hon får har ändrat karaktär.

I artikeln får hon reflektera och berätta om hur hon upplevt sjukdomstiden och olika delar av den. Det är en väldigt bra berättelse, det finns dock en del som stör mig och retar mig och det är att hon i inledningen fick vänta på olika insatser och den första operatione. Hon fickka till akuten eftersom akutremiss från primärvården i praktiken inte funkade utan för att få en röntgen undersökning gjord snabbt fick hon åka till akuten. Så här får det inte gå till! Det avslöjar en vård som inte hänger ihop, som inte klara prioriteringarna i vården och som skapar otrygghet och osäkerhet för patienten och hennes anhöriga.

Det är ett minimikrav att vi i vården har full koll och håller ihop hela vårdkedjan vid misstänkt cancer. Att vi kan mäta väntetider och att dessa kan begränsas. I vården har vi fortfarande långt kvar till att detta är verklighet, inget landsting kan idag följa och mäta en patient genom en vårdkedja för en cancerdiagnos - det är inte ok! ska vi i Sverige säkerställa en god vård måste detta förändras, så snart det bara är möjligt! Ingen patient ska behöva leva i onödig väntan!

måndag, juni 13, 2011

Är avreglering och omreglering bra?!

Om det är någon politisk fråga som är laddad så är det frågan om hur politiskt reglerade marknader ska hanteras. Vänstekrafterna i svensk politik är sedan länge fast i föreställningen att alla regleringar är bra särskilt om det funnits länge och bygg tydlig offentliga monopol. För mig är det en obegriplig inställning, på gränsen till ointellektuell eftersom man därmed inte låter utveckling och förnyelse påverka ställningstaganden man gör.

Timbro redovisar idag en enkel rapport om de 7 avregleringar/omregleringar som alliansregeringen genomförde under förra mandatperioden. Summan av det är t ex att tillgängligheten har ökat till apotek och vårdcentraler, det har blivit fler och öppettiderna har förbättrats. Man redovisar också andra positiva effekter. För mig är dessa förändringar ett uttryck för en politik där man söker nya lösningar som förbättrar det för medborgarna, men utan att rubba det finansiella grundelementet - gemensam finansiering och/eller högkostnadsskydd etc.Jag menar att det nu är dags att gå vidare så att vi i alla välfärdspolitikens områden får ett utökat självbestämmande för individen och ska det bli möjligt är en pusselbit att nya aktörer kan verka inom det offentligt finansierade systemet. Det betyder att vi i kommuner, landsting och staten måste ta oss en allvarlig funderare på hur vi ska reformera välfärdssystemen så att individerna i högre grad kan bestämma både över innehåll och utförare av en tjänst. Det skulle ge stora välfärdsvinster för individen, men det skulle över tid också bidra till att nya idéer och innovationer får plats inom välfärdspolitiken - och det behöver vi!

Se Dagens medicin, GT

fredag, juni 10, 2011

Regionfrågan i stöpsleven

Regionstyrelsen i Skåne har nu uttalat att de är villiga att inleda en dialog med sikte på att bilda en sydsvensk region 2019. Det innebär att de politiska majoritetsföreträdarna i Kronoberg drar en lättnadens suck och nu drar igång den process de önskat sedan länge. Men för Kalmar län skapar detta en situation som ingen av oss har önskat och som är väldigt svår att hantera.
Vi har från alla politiska läger varit tydliga med att vi vill hålla ihop länet och det sjukvårdssamband vi har med Östergötland och Jönköping. Det har varit av rationella skäl! Men för att det skulle bli möjligt har det varit viktigt att också Kronoberg skulle vara med i en sådan lösning eftersom det skulle vara och är svårt att argumentera för en fortsatt gräns mellan södra Kalmar län och Kronobergs län. Nu ser det väldigt svårt ut att åstadkomma en sådan lösning som skulle vara optimal för länet. Orsaken är ju dels att region Skåne nu är beredda att vara med och skapa en sydsvensk region och dels att Jönköpings socialdemokrater och moderater enats om att "själv är bäste dräng". Då infaller frågan hur vi i Kalmar län ska hantera detta?!

Min slutsats är att vi kan inte vara passiva och ställa oss och vänta - det är jag övertygad om är den sämsta lösningen. Vi måste nu in och påverka de lösningar som är möjliga och säkerställa en lösning som kan fungera för hela länet, även om det inte blir som vi tänkt och önskat. Jag tycker fortfarande att Jönköpings och Kronobergs sossar och moderater försitter en chans när man säger nej till en rgion som kan använda Småland som bas. Men eftersom de inte är beredda att ändra sig måste nu verkligheten gälla och det betyder att vi måste delta i samtalen i syd samtidigt som vi fullföljer samtal norrut. Under hösten vet vi vad det leder till för beslut i landstingsfullmäktige - för då går tiden ut för vårt eget beslutsfattande!!

Se Barometern och SR Kalmar.

torsdag, juni 09, 2011

Är Stockholm sjukt?

Idag har SKL redovisat statistik för antalet läkarbesök i respektive landsting. Den visar inte på något nytt mönster, men det är ändå förvånande att Stockholm som har bland Sveriges yngsta och friskaste befolkning så har man flest läkarbesök per 1000 invånare. I de län som har högre ohälsotal, eller den äldsta befolkningen är antalet besök betydligt färre. Sannolikt är det så att man har en stor mängd läkarbesök som ur medicinsk synpunkt inte behövs. jag tror att man inför framtiden måste hitta bättre metoder så att den som har frågor om sin hälsa och känsla av att något inte är rätt kan få svar på detta utan att gå till doktorn. Man behöver utveckla sjukvårdsupplysning/rådgivning, men här behövs olika appar som kan bistå den enskilde så att man kan känna sig trygg utan att överutnyttja doktorns tid.

Sedan kan man också konstatera att Kalmar län kvalar tydligt in i vänsterligan med stort motsnd mot privata utförare - vi har en väldigt låg andel läkarbesök som görs hos privata vårdgivare. Det betyder att människornas möjligheter att göra egna al är begränsade i vårt län och det är en politisk utmaning att ändra på, särskilt som vänsterpartiet verkar styra dessa frågor i vårt län.

Se Dagens medicin.

onsdag, juni 08, 2011

(C)luta dela med oss av väljarna!

Idag publicerades SCB:s stora väljarundersökning. Det är en sorglig läsning, även om den väldigt tydligt visar att den politiska aktivitetsnivån är låg i befolkningen. Många väljare har gått in i vet-ej läget och det kan vara begripligt våren efter ett intensivt valår.

Men för mig som centerpartist är SCB resultatet väldigt bekymmersamt. Vi har enbart flöden från partiet, både till "soffan" och till, i huvudsak, andra allianspartier. Undersökningen visar att vi krymper över hela landet, men särskilt i Norrland, där redan valresultatet var en katastrof! SCB studien är en allvarligt signal om att vi som parti nu måste ta oss ur regeringsskuggan, få ny energi av nya frågor med ett bredare anslag. I valanalysen var det en sak som var tydligt hela partiet saknade välfärdsfrågorna i partiets nationella arbete, vi saknade en partiledning som lyfter dessa frågor och konsekvent driver dem. Men tyvärr har väldigt lite hänt och jag ska erkänna att jag i samband med centerpartiets förnyelsedagar i mitten av maj hade väntat mig ett välfärdsanslag - men av det blev inget. Det var en besvikelse! SCB studien illustrerar behovet av förnyelse och ett nytt anslag, hoppas partiledningen inser det när de nu förbereder partistämman, för vi måste (c)luta dela med oss av väljare - vi behöver istället fler!

Läs också DN, SvD!

onsdag, juni 01, 2011

Hur man introducerar ny medicinsk behandling!

I dagens DN läser jag ett väldigt bra reportage om hur Kulturministern får ett implantat i sitt öra så att hon som haft stora hörselproblem ska nu kunna höra mycket bättre, trots att hon gör ingreppet som vuxen. Det har sedan flera år varit möjligt att göra denna typ av ingrepp på barn, tidigt, så att man slipper växa upp med grava hörselnedsättnngar. Men nu har alltså tekniken utvecklats så att även vuxna kan dra nytta av den. Det är fantastiskt med denna utveckling av nya möjligheter på område efter område.

Men jo jag har ett men! Det finns i artikeln en missionsambition, dvs man vill använda DN som ett sätt att göra metoden känd så att fler patienter ska efterfråga denna hjälp från sin vårdgivare. Av artikeln framgår att den ledande doktorn tycker att kollegorna - dvs andra doktorer- är för långsamma med att börja remittera patienter till denna verksamhet så nu vill man skapa efterfrågan genom DN. Det är säkert så att många människor kan bli hjälpta, men introduktionen av nya behandlingar bör inte ske genom att skapa efterfrågan från en verksamhet som vill växa, utan att man medicinskt inom professionen blir överens om att nu ska vi börja ge denna behandling till fler patienter och vi har skapat en vårdprocess och ekonomi för att hantera det. Om alla olika delar av vården gör så här så riskerar vården att inte klara av att göra rätt prioriteringar eftersom det hela tiden skapas nya behandlingsmöjligheter och alla kan rättfärdigas.

Vi ska i Sverige ge vård i framkant men vi ska ge den efter behov inte utifrån att någon särskild klinik vill sprida sin behandlingslösning. Om en enhet inte lyckats övertyga sina medicinska kollegor om fördelarna ska man inte använda patienterna som påtryckare. Jag kan inte säga säkert att det är ambitionen i detta fallet, men utöver att glädjas över att kulturministern får bättre hörsel är jag nog lite misstänksam mot avsikterna med klinikens agerande!